Det finns många olika uppfattningar om vad som är ett lämpligt sätt att tilltala sina medmänniskor på. Det som uppfattas som artigt av en person, kan uppfattas som oförskämt av en annan. Att temat tilltal intresserar många människor står i varje fall klart: hela 250 personer besvarade frågelistan Duande och niande – hur gör man i dag som SLS arkiv publicerade i december 2019. Att både äldre och unga engageras av temat visas av en glädjande stor åldersmässig spridning bland dem som svarat, de äldsta är över 90 år och de yngsta är i 20-årsåldern.
Frågelistan Duande och niande – hur gör man i dag genomfördes av SLS arkiv på initiativ av Camilla Wide, professor vid Åbo universitet. Wide har tidigare undersökt tilltal bl.a. i servicesituationer vid biljettkassor men upplevde att det är viktigt att höra hur folk generellt resonerar om tilltal. För arkivets del var en uppföljning av tidigare insamlingar på samma tema angelägen.
Duar i alla situationer
En ganska stor grupp av dem som svarat uppger att de alltid duar. Det kan vara ett medvetet val men det kan också vara så självklart att man aldrig reflekterat över saken.
Jag använder uteslutande ”du”, senast i förrgår när jag var till läkaren använde jag ”du”. Man, f. 1951
Jag använder ”du” med hög och låg, okänd och bekant. Det är inte direkt medvetet, jag har bara aldrig tänkt på att använda ”ni”. Kvinna f. 1980
Några av de äldre svararna kommenterar att de numera, med ålderns rätt, övergått till att dua alla.
Jag har nu blivit så gammal att jag duar alla mänskor. Kvinna f. 1929
Nia presidenten?
Flera av dem som föredrar att dua kommenterar att de endast i undantagsfall kunde använda ni. Många funderar att de hypotetiskt skulle säga ni eller tilltala med titel ifall de träffade presidenten eller en kunglighet. Även personer i mycket hög ålder (över 90) kan man tänka sig att nia.
Jag säger ”du” till alla oavsett ålder eller status. För kungliga skulle jag kanske göra ett undantag, men jag har inte ännu träffat en kunglighet. Man f. 1985
Är turistföretagare men känner att ”du” är bäst när jag pratar med mina kunder. Nån enstaka gång när gästen är ärevördigt gammal säger jag ”ni” (typ över 90 år). Kvinna f. 1966
För några svarare är det otänkbart att nia någon överhuvudtaget:
Som jag tidigare antytt anser jag att niandet är rena rama fjanteriet. Ingen, inte någon, inte ens Finlands president skall behöva nias, tycker jag. Man f. 1954
Niandet delar åsikterna
De allra flesta har själva någon gång blivit tilltalade med ni. Reaktionerna på att bli niad varierar stort. En del personer tycker det går lika bra med både du och ni:
”Du” eller ”ni” spelar ingen roll för mig och väcker inga känslor. Ingendera känns fel. Ibland påpekar jag vänligt att man inte behöver nia mig. Det är inget problem. Man f. 1965.
Trots att det kan vara irriterande att bli niad finns det också en förståelse för motparten.
Jag blir irriterad av att bli niad. Men jag vet att personen som niar inte försöker vara ohövlig. Kvinna f. 1990
Hos några väcker niandet enbart negativa känslor, t.ex. för att man uppfattas som gammal.
Jag är själv 60 år, och det känns INTE bra att bli niad, för det känns som en påminnelse om att jag upplevs som gammal. Kvinna f. 1959
Andra uppfattar att niandet refererar till klasskillnader och blir illa berörda av den anledningen.
Jag tar väldigt illa upp när jag blir niad. Det känns alltid fel. Som att det skulle vara skillnad på folk, som det var förr när det fanns s.k. ”bättre” folk och ”sämre”. Kvinna f. 1962
Några upplever det som obekvämt också för att de inte vet hur de ska svara personen som niar.
Jag avskyr att bli niad, upplever det som ovänligt distanstagande. Då jag legat på sjukhus och blivit niad har jag känt mig ännu mer ensam och utlämnad än annars. Jag upplever niande som överdrivet och dessutom skapar det osäkerhet hos mig angående hur jag själv ska tilltala personen tillbaka. Det känns onaturligt för mig att nia, men är jag då oartig om jag duar en person som niat mig? Kvinna f. 1975
Niande ses som artigt och respektfullt
Bland svararna finns också en ganska stor grupp människor som ställer sig klart positiva till att använda ni.
Jag niar äldre människor, både på finska och svenska. Med äldre menar jag folk över, säg, 55-60 år. Jag är själv 40 år, och såna i min egen ålder eller yngre duar jag. Men jag tror att äldre människor är vana med niande, och det känns som att de uppskattar den artigheten. Kvinna f. 1979
Använder alltid ”ni” när jag börjar ett samtal med en okänd person eller frågar något i butiken oberoende ålder, och position. Går över till att dua om personen ifråga tycker att det är mer passande. Inom serviceyrken anser jag att man skall nia kunder, t.ex. myndigheter anser jag att alltid skall nia medborgarna och gäller åt båda hållen. Politiker skall nia när de talar till sina väljare. Man f. 1981
En av de yngre männen berättar att han lärde sig nia överordnande under militärtjänstgöringen och att han använt det även senare för att visa respekt:
Men OBS en sak jag vill påpeka är att främst män blir utbildade till att nia en person med högre auktoritet då de utför militärtjänstgöring. Det är via det som jag har lärt mig att nia och upplever det som en passlig form att tilltala en annan person som förtjänar respekt p.g.a. rang eller ålder. Man f. 1990
Medvetna strategier
De personer som varierar mellan du och ni har ibland uttalade strategier för vilken form de väljer.
Jag använder ”ni” i två situationer 1) när jag vill markera social distans, oftast nedåt, tex. när försäljare börjar komma under huden 2) när jag tilltalar en mycket gammal person som jag inte känner särskilt väl. Man f. 1952
En person berättar om hur hon väljer tilltal enligt samtalspartner, situation och stämning. Hon anpassar sig också beroende på om hon är i Sverige eller i Finland.
Om jag är i Sverige säger jag ”du” till alla. Den enda gången jag säger ni är om det är fråga om en grupp. I Finland varierar jag, beroende på situation. Unga människor duar jag. I servicesituationer beror det på. Om jag upplever att situationen är avslappnad är jag mer benägen att dua. Äldre människor niar jag, och om det är fråga om en högtidlig situation kan jag också använda ”ni”. Ibland niar jag medvetet för att skapa ett avstånd mellan den människa som jag pratar med och mig själv, om jag upplever att den är för nyfiken eller tränger sig på. Kvinna f. 1965
Omskrivning
En strategi som flera nämner är att de ibland undviker meningar där de behöver välja mellan du och ni och hellre formulerar sig på ett annat sätt.
Jag tycker att ”ni” alltid är uppstyltat nuförtiden. Om ”du” känns osäkert (personen som jag tilltalar är typ betydligt äldre), så lyckas jag omskriva så att ingendera behövs. Kvinna f. 1959
Några av de äldre svararna berättar om omskrivningar som i stället gett ett nästintill komiskt intryck.
Jag fick en gång frågan :”Finns det fru?” Det var i början av 1960-talet och jag var tillfällig sommargäst. Det naturliga hade varit ”Är ni gift?” eller ”Har du nån gumma?” Man f. 1933
Text: Lisa Södergård