Fortsatte Sverige och Finland att vara en gemensam marknad efter 1809 och hur framträdde det här i pressen? Det är en av frågorna som mediehistorikern Erik Edoff undersöker inom projektet Informationsflöden över Östersjön: Svenskspråkig press som kulturförmedlare 1771–1918. Edoff är universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet och en av de sju forskare i Finland och Sverige som är knutna till projektet.
Vad är gemensamt?
Edoff arbetar med material i den databas som forskarna i projektet har skapat och där flera miljoner digitaliserade tidningssidor från Nationalbiblioteket i Finland och Kungliga biblioteket och Språkbanken i Sverige har matats in. Med hjälp av ett program har sidorna jämförts med varandra så att texter och textstycken som publicerats i flera tidningar har samlats i så kallade textkluster.
För Edoff har ingången i materialet varit att fråga hur det gemensamma för Sverige och Finland förändrades från slutet av 1700-talet till sekelskiftet 1900.
– I början av perioden ser man att landet är svenskt genom inrikesangelägenheter och politik, och det är egentligen ingen skillnad i vad det står i Åbo Tidning och vad det står i de andra svenska tidningarna. Men sen ser man en förskjutning, där det är ett ganska abrupt slut i samband med att Sverige förlorade Finland 1809, berättar Edoff.
Han konstaterar att en ny förändring skedde efter 1812, när Sverige och Ryssland kommit överens om att tillsammans bekämpa Napoleon.
– Då börjar det bli mer gemensamt material kring krigen på kontinenten och så. Ryska framgångar beskrivs på samma sätt som svenska framgångar, så att det blir mer av en gemensam press igen, säger Edoff.
– Det fortsätter en tid för att sedan allt mer handla om frågorna kring marknad: en gemensam bokmarknad och senare under 1800-talet mer konsumtionsvaror, mediciner, en gemensam finansmarknad i vissa avseenden, en gemensam försäkringsmarknad.
Texter med flest gemensamma träffar
Databasen med tidningsmaterialet är sökbar på många sätt, och Edoff har inte använt sig av sökord utan försökt besvara sina frågor på et annat sätt.
– Jag har försökt utnyttja databasens så jag har låtit samförekomsterna styra. Jag har sökt i de textkluster som har haft flest gemensamma träffar och som är delade mellan Sverige och Finland.
– Mitt angreppssätt, det vill säga att gå igenom texter med flest omtryck, är ett sätt att undersöka vad som fortsätter att vara gemensamt för Sverige och Finland och om man ser några skiften.
Där algoritmen tolkar fel
Edoffs sätt att ta sig an undersöka textklustren har också visat på en egenhet i databasen, som forskarna inte räknat med.
– Jag har också intresserat mig för ett fel i själva metoden när algoritmen fångar upp likadana textstycken. Tidningspressen är rätt så standardiserad, så många av de kluster som fastnar är egentligen inte avskrifter eller textlån, utan de är en sorts schabloner eller genreprosa.
Ett exempel som Edoff nämner är dödsannonser.
– När ett flickebarn har dött så är det ett särskilt bibelstycke som tydligen passar speciellt bra, och algoritmen fångar upp att samma text används, om det så är i Åbo eller i Kristianstad, och dödsannonserna blir till ett kluster.
Han nämner också andra exempel på ”falska” kluster, såsom sparbankernas balansräkningar från år till år, riksdagens öppnande eller riskdagens budgetförslag.
– Men det säger någonting om pressens framväxt. En vanlig poäng kring den masspridda pressen är det som den amerikanske forskaren Benedict Anderson talar om som den nationella förställda gemenskapen, som etableras genom att alla läser samma nyheter oavsett var man bor om man, som i vårt fall, läser på svenska.
– Men jag tycker att man kan twista till den poängen och säga att det gäller också själva läspraktiken: att man egentligen läser samma tidning men namnen och datumen är utbytta. Konkurser ser likadana ut, läses på samma sätt i Åbo som de läses i Åhus.
Boulevardpress och Stockholmskorrespondenter
Erik Edoff studerade historia vid Linköpings universitet och började intressera sig för presshistoria redan i samband med att han skrev sin magisteruppsats. Han disputerade vid Lunds universitet 2016 på en avhandling om boulevardpressen: Storstadens dagbok. Boulevardpressen och mediesystemet i det sena 1800-talets Stockholm.
– Den masspridda pressen fanns redan tidigare, men tekniken möjliggjorde på 1880- och 1890-talen att egentligen vem som helst med lite utbildning och möjlighet att få lite krediter kunde starta en tidning. Då blev boulevardpressen en sorts experimentverkstad för vad som funkade.
– Boulevardpressen blev någonting rätt Stockholmsspecifikt. Det var tidningar som man inte prenumererade på utan som man köpte på gatan. De skulle behandla det som stod på gatan också eller det som hände på gatan. De var veckotidningar, som var nyhetstidningar och ändå inte, de var skvallertidningar, de var skämtpress, de var lite av varje av det som funkade.
Edoff konstaterar att det var under den här tiden som de journalistiska idealen etablerades.
– Rätt intressant när det rör pressen och journalistiken är att de journalistiska idealen, med objektivitet och att tjäna allmänheten, är ganska unga. Under de senaste åren har det ändrats i och med hot mot journalistiken från andra håll, men under 1900-talet upplevdes det som det mest naturliga.
I samband med arbetet med avhandlingen kom Edoff också i kontakt med en företeelse som kallades Stockholmskorrespondenter.
– Det var rätt långt samma figurer som skrev i boulevardpressen och här handlade det också om att muta in terräng i den växande pressmarknaden. De skrev ett par sidor som landsortstidningar kunde prenumerera på och sedan satte in i den egna tidningen.
– Korrespondenterna lovade att inte sända sina brev till lokala konkurrenter om de fick lite extra betalt. Det blev liksom ett sätt för lokalpressen att ha egna Stockholmsnyheter som läsarna inte redan kände till. De spreds i både Sverige och Finland. Vid ett tillfälle hade en Klas Ryberg kring 70 avsättningstidningar.
Mycket fixande med digitala metoder
Under de senaste åren har digitala forskningsmetoder blivit en etablerad del av forskningen inom humanistiska vetenskaper. Det är då ofta fråga om stora datamaterial, som skulle vara omöjliga att hantera och få en överblick över utan hjälp av digitala processer. Trots de möjligheter det här ger är Edoff en aning tudelad.
– En ganska tråkig erfarenhet av att jobba med digitala metoder är att det blir så mycket just metod. Det blir mycket pill och fix och parametrar som ska skruvas fram och tillbaka, så man får ägna mer tid åt att försöka förklara och beskriva hur detta går till än att undersöka och svara på frågorna som man vill ställa.
En fråga som Edoff ännu inte kunnat ta sig an gäller just den gemensamma svenska pressen.
– Det är en historiografisk fråga. Vi har det gemensamma ursprunget i den svenska pressen, och när den svenska pressens historia har skrivits så är Tidningar Utgifne af et Sällskap i Åbo med som ett exempel på en 1700-talstidning. Men sen bara slutar det. Var brottet 1809 så drastiskt att den finländska pressen helt plötsligt blev en nationell helt finländsk press och inte fortfarande var en del av den svenska pressen? Relationen måste ju fortsatt mellan redaktörer och tryckare, att man läste varandra och så, och det är egentligen de frågorna som man har velat ta i tu med.
Erik Edoff har tillsammans med de övriga forskarna i projektet skrivit en översiktsartikel i Historisk Tidskrift för Finland (2/2022) där de beskriver hur databasen byggts upp och hur den fungerar. Senare kommer projektet också att publicera en gemensam antologi där Edoff skriver om Sveriges och Finlands gemensamma marknad före och efter 1809.
Text: Nina Edgren-Henrichson