Hur gick det till när darwinismen och andra evolutionsteoretiska idéer spreds i den finländska offentligheten från och med 1860- och 1870-talen? Vilka föreställningar och attityder kring evolutionsteorierna förekom hos allmänheten i Finland, och hurdan var växelverkan mellan populära uppfattningar om evolutionen och den vetenskapliga receptionen av samma idéer? Bland annat de här frågorna undersöker Julia Dahlberg i ett treårigt postdok-projekt.
Diskussioner i tidningspressen
Medan största delen av den tidigare forskningen om evolutionsidéernas tidiga historia i Finland har fokuserat ganska ensidigt på själva vetenskapen och vetenskapsmännen, i synnerhet naturvetenskapen, är Dahlbergs fokus delvis ett annat. Ett centralt källmaterial i hennes forskning om hur de evolutionsteoretiska idéerna diskuterades är finländska tidningar från 1800-talet.
– Det var tidningar som folk läste. Väldigt få läste vetenskapliga verk, tidningarna lästes av en mycket bredare publik. Till slut tapetserade man upp dem på dassväggen och läste dem ännu där, de nådde alltså mycket fler människor. Ur den synvinkeln är det spännande att undersöka vad tidningarna egentligen förmedlade, säger Dahlberg.
Evolutionsteorin fick sitt genombrott i Finland genom Charles Darwins verk On the Origin of Species (1859), men det tog ett tag innan Darwins teori började diskuteras i någon större utsträckning i den finländska pressen.
– Första gången som verket omnämndes i en finländsk tidning var 1861, då Vasabladet hade en artikel om ämnet, men sedan blev det tyst igen.
Under hela 1860-talet skrevs det väldigt lite om darwinismen. På 1870-talet ökade dock intresset och det skrevs allt mer om den i tidningarna.
– Det sammanföll med att Darwins andra stora och viktiga bok, The Descent of Man, som handlar om människans ursprung, utkom i början av 1870-talet. I det här skedet var det inte längre bara evolutionsteorin i sig som pressen fäste sig vid, utan det var fråga om människans ursprung, att också vi härstammar från tidigare arter. Och detta med apor – skämten om apor som cirkulerade på 1870-talet var väldigt många och, ur nutida synvinkel, ofta ganska rasistiska och sexistiska.
– Satiren var ganska dominerande, men i de artiklar som behandlade ämnet seriöst förhöll sig skribenterna ofta ganska accepterande till evolutionsteorierna. Attityden var ungefär den att om den store brittiska vetenskapsmannen säger att det är så här, då måste det ju stämma. På 1880-talet – Darwin dog 1882 – började darwinismen redan bli ganska etablerad, och de andra evolutionsteorierna, till exempel Jean-Baptiste de Lamarck, Ernst Haeckel och Herbert Spencers idéer, cirkulerade parallellt, berättar Dahlberg.
Samtidigt påpekar Dahlberg att man inte utgående från tidningsmaterialet kan dra några slutsatser om när idéer som det naturliga urvalet och att människan härstammade från tidigare arter blev etablerade inom den finländska befolkningen som helhet.
– De som skrev mest i tidningar var ändå redaktörer och journalister, i ett visst avseende ett urval av samhällseliten.
Dahlberg intresserar sig för frågan om när evolutionsidéerna blev allmänt accepterade i Finland. Hon ska ännu gå igenom och undersöka läroböcker från slutet av 1800-talet.
– Det är inte helt lätt att fastställa någon bestämd punkt. Vid vilken tidpunkt man började undervisa evolution i till exempel folkskolan är jag inte helt säker på, men knappast skedde det redan under 1800-talet.
– Än i dag är det 10 procent av finländarna som inte omfattar tanken på att människan utvecklats ur tidigare arter. Det är en långsam process för en idé att få fäste och genomslag, resonerar Dahlberg.
Motstånd mot idéspridningen
Trots att debatten om evolutionen inte var särskilt intensiv var den ändå inte obefintlig. Vid sidan av vissa naturvetare som motsatte sig Darwins läror redan på 1860-talet, bland andra professorn i zoologi Fredrik Wilhelm Mäklin, fanns det en slags moralistisk kritik av evolutionsteorierna i den offentliga debatten.
– En stor debatt som fördes på 1870-talet handlade om en inrättning som kallades för kvinnoakademin. Under några år föreläste universitetslärare utanför universitetet för flickor och kvinnor, eftersom kvinnor på den tiden inte kunde studera vid universitetet. När det vid kvinnoakademin hade förelästs om evolutionsteorin uppstod det en större diskussion om huruvida man fick berätta den här sortens saker för kvinnor. Det här är ett bra exempel på hur diskussionen såg ut, det handlade inte så mycket om evolutionsteorin i sig, utan om det var passande att delge den åt olika personer eller grupper.
– Oftast var det religiösa personer, inte nödvändigtvis präster, men personer med en stark religiös övertygelse, som i offentligheten förhöll sig kritiska till evolutionsteorierna och deras spridning, förklarar Dahlberg.
Kristendomen och evolutionsteorin
Att religion och evolution skulle ha uteslutit varandra var emellertid inte någon allmänt utbredd uppfattning i 1800-talets Finland. Det var snarare tvärtom.
– För väldigt många människor på 1800-talet fanns det inte någon tydlig skillnad mellan religion och vetenskap, av det slag vi har i dag. Man tänkte att det var möjligt att förena evolutionsteorin med kristen tro. Evolutionen kunde förklaras som guds sätt att skapa, ett redskap i guds händer, och då kunde man tro på evolutionen utan att avsäga sig sin religion.
– Klart att det fanns en och annan teolog som uttalade sig på ett annat sätt, men det här tänkesättet var mycket vanligt och antagligen en av orsakerna till att introducerandet av evolutionsteorin i Finland gick förhållandevis smärtfritt till. I katolska länder verkar det många gånger ha varit svårare för många människor att se det så här, det fanns större svårigheter att förena synsätten.
Kunskapshistoriskt perspektiv
I en tidigare artikel, ”Evolutionsteori, språk och religion. Ett familjenätverk i 1880-talets Helsingfors” som ingår i antologin Moral, evolution och samhälle. Edvard Westermarck och hans närmaste krets (2021), har Julia Dahlberg undersökt hur utomvetenskapliga faktorer, som synen på politik och religion inom det finländska forskarsamfundet, påverkade det vetenskapliga mottagandet av evolutionsteorierna i storfurstendömet Finland. Det komplexa förhållandet mellan vetenskap och det övriga samhället är också centralt i den kunskaphistoriska inriktning som Dahlberg utgår från i sin nuvarande forskning.
– Kunskapshistoria är en ganska ny inriktning. Det är ganska stort i vissa länder som till exempel Tyskland och Sverige. I Lund finns ett helt nygrundat centrum för kunskapshistoria.
– Det betyder att man måste undersöka ett mycket bredare källmaterial och se hur kunskap cirkulerar på olika sätt i samhället. Det är inte alltid bara så att man har vetenskapsmännen, forskarna någonstans högst uppe som har kunskapen som sipprar nedåt i lagren och till sist når skolelever och vanliga tidningsläsare. Tvärtom finns det olika slag av kunskap som cirkulerar. Vetenskapsmännen eller forskarna får också sin kunskap någonstans ifrån: de har sina informanter som berättar, de intervjuar personer ur en ursprungsbefolkning eller personer med praktisk kunskap så som barnmorskor, djuruppfödare eller sjömän.
Dahlberg förklarar vad det kunskapshistoriska perspektivet i praktiken innebär för hennes nuvarande forskning.
– Det handlar mycket om vilka källor jag använder. Det är just tidningar, skolböcker, privatarkiv, brev och dylikt, som gör att det blir en annorlunda infallsvinkel. På det sättet försöker jag också se hur kännedomen om de olika evolutionsteorierna har rört sig i det finländska samhället på olika nivåer.
Text: Samuel Brander
Julia Dahlberg disputerade 2018 på en avhandling om Helena Westermarck för vilken hon tilldelades Statsrådet Mauritz Hallbergs pris. Sin postdoktorala forskning om hur evolutionsteorin mottogs i Finland bedriver hon vid Uleåborgs universitet, med finansiering i tre år av SLS.