En dag i mars 1850 när Topelius sin vana trogen köpte ett paket tobak fick han det inslaget i gammalt tidningspapper. Bladet innehöll en notis om den unge Karl XI:s besök på Åland 1671. En tid innan hade tonsättaren Fredrik Pacius kommit med den innovativa idén att de tillsammans skulle skriva en inhemsk opera, landets första. Notisen gav Topelius inspiration till ledmotivet: ett kungligt jaktäventyr vid Kastelholm.
Topelius påbörjade librettot under sin sommarsemester i Nykarleby skärgård. På grund av en ögonsjukdom satt han i ett mörkt rum och dikterade de två första akterna för sin fru Emilie som satt på andra sidan dörren. Vartefter akterna blev färdiga skickade han dem till Pacius.
Den 15 mars 1851, ett år innan premiären, gav Pacius en konsert där några verk ur operan framfördes. Resultatet överrumplade Topelius:
Det anspråkslösa glada jagtäfventyret i gröna skogen, sådant jag tänkt mig det, hade antagit kolossala dimensioner och blifvit något som erinrade om Babylons fall eller Jerusalems förstöring; men storartat vackert var det ändock. Följden blef att jag under fortsättningen av texten måste söka något motsvarande underlag för en så väldig musik och intvinga i mitt skogsäfventyr ruiner, åskdunder, förräderi och ett rikes välfärd.
Under året som följde var samarbetet mellan författare och kompositör livligt. Pacius musik krävde ”oupphörliga omskrifningar. En del ställen fyra och fem gånger.” Topelius var införstådd med proceduren, även om omarbetningarna blev mer omfattande än han hade tänkt sig och resultatet ett ”lappverk”.
I uppsättningen deltog omkring 120 unga amatörer och några professionella orkestermusiker. Det var således många familjer i Helsingfors som var engagerade. Repetitionerna hölls minst en gång i veckan, totalt 74 gånger. Topelius uppgift var att bidra med en stämningsskapande ljudeffekt till aftonrodnaden i andra akten med hjälp av cymbaler.
Premiären ägde rum 24 mars 1852. Spänningen var laddad – generalrepetitionen hade gått uselt, de medverkande var nervösa och Pacius ”blek av sinnesrörelse”. Men allt gick lyckligt och ”publiken var hänförd”. Dagen efter ger Topelius en målande beskrivning i Helsingfors Tidningar av den historiska tilldragelsen:
När Hr Pacius uppträdde på sin plats med taktpinnen i hand, skallade genom hela salongen en stormande applåd, som strax derpå följdes af en ljudlös tystnad, när den sköna ouvertyren började. Det var ett vackert ögonblick, ett af dessa ögonblick, vid hvilka man erfar den känslan att de göra epok och när en publik är medveten af att den representerar ett helt land.
Festen efteråt i Societetshuset var euforisk: ”Entusiasmen fortfor oförminskad långt inpå natten och erinrade om majfältet 1848. Bekanta och obekanta tryckte varandras händer, ömsom skrattande, ömsom gråtande; Pacius och hans medarbetare buros gång efter gång kring salen och måste dricka hundrade duskålar, med eller utan dithörande kyssar.” Upprymda av framgången beslöt de närvarande att bygga ett nytt teaterhus och på konsul G. A. Wasenius initiativ tecknades de första aktierna.
Operan blev en ”pyramidalisk framgång” som helt uppslukade Helsingfors. Nio utsålda föreställningar och mer än femtusen sålda biljetter var ett enastående publikrekord och gav planerna på ett nytt teaterhus vid Skillnaden (nuvarande Svenska Teatern) en avgörande knuff framåt.
Topelius återkom i olika sammanhang till urpremiären, bland annat i Självbiografiska anteckningar: ”aldrig hade konsten i Finland bevittnat en så allmän, så liflig hänförelse, som i denna sångens och ungdomens första soliga högtidsqväll. Ingenting syntes dåmera omöjligt, och ingenting var det heller.” Den unika tilldragelsen har ofta kommit att betraktas som den finländska konstmusikens födelse.
Librettot till Kung Carls jagt ingår i Dramatik, den nästsista delutgåvan i Zacharias Topelius Skrifter, som utkommer i juni 2022.
Text: Carola Herberts