Statsvetaren Daniel Kawecki hade under en längre tid noterat att spänningen i samhället ökat, att den politiska atmosfären blivit alltmer laddad – och han ville veta vad det beror på. Det i kombination med en önskan att börja forska ledde till att han nu är doktorand i statskunskap vid Helsingfors universitet och forskare anställd vid SLS samhällsvetenskapliga nämnd sedan hösten 2020.
Daniel Kaweckis forskningsämne är affektiv politisk polarisering, vilket betyder att han undersöker om och hur den samhälleliga polariseringen drivs av känslor. I korthet går det ut på att han mäter de känslomässiga avstånden mellan anhängare av olika partier.
Vad är affektiv polarisering?
Kawecki konstaterar att polariseringen inte behöver innebära att åsikterna allt mer går isär.
– Det kan också vara så att man tycker som man alltid har tyckt, men att åsiktsskillnaderna börjar väcka mycket mer känslor mellan partierna. Man blir helt enkelt argare och argare på varandra över det man alltid har tyckt.
Hittills har den affektiva politiska polariseringen i Finland undersökts lite – bara en annan forskare, Arto Kekkonen, har publicerat någonting i frågan, och enligt hans resultat verkar fenomenet öka i Finland. Kawecki har undersökt utvecklingen närmare och fokuserat på om och hur fenomenet är kopplat till ideologi och partiidentitet.
– Vi vet att nivåerna är ganska låga jämfört med andra länder. Min undersökning är egentligen den första undersökningen som tittar på drivkrafter bakom fenomenet över tid.
Första artikeln inlämnad
I den första artikeln som ska ingå i avhandlingen har Kawecki använt valforskningsdata för att analysera utvecklingen. Materialet består av enkätsvar som samlats in i samband med alla riksdagsval sedan 2003. I de här enkäterna har de svarande bland annat fått berätta hur starkt de gillar eller ogillar olika partier på en skala från 0 till 10.
– Utifrån det här kan man se hur de känslomässiga avstånden mellan partierna förändras. Ökar det genomsnittliga ogillandet av andra partier än det egna, och börjar man samtidigt tycka om sitt eget parti mer?
– Polarisering har alltid två poler, annars är det inte polarisering, och i det här fallet är de två polerna hur mycket man känner för sitt eget parti och hur mycket man ogillar andra partier. Det är inte bara den negativa sidan – också ju mer man känner samhörighet med ett parti, desto större kan polariseringen vara. Men överlag är det de negativa känslorna som ökar, medan de positiva hålls någorlunda stabila.
Kawecki skickade in sin första artikel till en statsvetenskaplig tidskrift i november. Men i enlighet med proceduren för vetenskaplig publicering är arbetet med den knappast klart. Nu väntar han på att få sakkunnigutlåtanden och besked om huruvida artikeln blir antagen och hur mycket bearbetning den behöver innan den kan publiceras.
GAL–TAN – den nya skiljelinjen
Kawecki kom i sina analyser fram till att den affektiva polariseringen faktiskt har ökat mätbart, och att förändringen tog fart runt 2011. Han undersökte också om polariseringen har att göra med hur starkt man identifierar sig med det parti som man röstar på och hur ens åsikter placerar sig både på den traditionella vänster–höger-skalan och på den värdepolitiska skalan GAL–TAN. Förkortningarna GAL–TAN står för gröna-alternativa-liberala värderingar mot traditionella-auktoritära-nationalistiska.
– Jag upptäckte att, ja, ideologi driver det här fenomenet. Ju starkare åt höger eller ju starkare åt vänster man placerar sig, desto mer affektivt polariserad är man.
– Runt 2011 började också den värdepolitiska skalan GAL–TAN ge utslag. De frågor som hör till GAL-TAN blev mer relevanta då, samtidigt som Sannfinländarna slog igenom. Och det där har sedan fortsatt att göra folk mer och mer affektivt polariserade sedan 2011 – i synnerhet bland dem som är starkt ute på den traditionella-auktoritära-nationalistiska axeln.
Har språkfrågan någon betydelse?
Kawecki ska skriva ytterligare två eller tre artiklar till avhandlingen, och nästa ska handla om språkfrågan. Närmare bestämt ska han undersöka om inställningen till svenska språket bidrar till den affektiva politiska polariseringen i Finland.
– Tidigare forskning visar att huvuddelen av majoritetsbefolkningen har en ganska positiv eller neutral inställning till svenskan. Sedan är det vissa som är arga över skolsvenskan, och i synnerhet tidigare fanns det ganska mycket åsikter om den, men jag tycker att det har tonats ner.
– Jag vill veta om språkfrågan är tillräckligt viktig för att påverka den affektiva polariseringen mellan partierna.
Här samarbetar Kawecki med en grupp forskare vid Åbo Akademi som inom kort ska skicka ut en enkät.
– Vi frågar bland annat om partitillhörighet, hur man placerar sig vänster–höger, om man är värdeliberal eller värdekonservativ, för att få alla de andra variablerna som kan påverka affektiv polarisering. Och vi frågar om attityder i språkfrågan, såsom allmänna attityder till svenska språket i Finland eller specifikt till skolsvenskan. Utifrån det här kommer vi att kunna se om attityderna i språkfrågan ger ett eget avtryck utöver det man får på grund av ideologier.
Samarbete med forskningsprojekt om polariseringen i Svenskfinland
Ursprungligen hade Daniel Kawecki tänkt skriva fler artiklar utgående från de data som samlats in i valundersökningarna, men som det nu ser ut blir det bara en eller högst två artiklar med det materialet. Utöver språkfrågematerialet kommer han nämligen att få tillgång till ytterligare ett material: han kommer att samarbeta med projektet Ett polariserat samhällsklimat i Svenskfinland, som nyligen beviljades finansiering av SLS och som ska starta vid Åbo Akademi 2022.
– Jag hade ju ingen aning att det här skulle komma emot när jag började min avhandling.
– Polarisering är någonting som berör hela samhället, men i och med att Svenskfinland är en rätt unik miljö inom samhället är det spännande att den får egen uppmärksamhet. Partivalet är ju lite mer avgränsat inom Svenskfinland, men det finns andra aspekter att titta på och det ska bli riktigt intressant att fundera på vilka frågor som är relevanta att ställa.
Vill förstå det djupa missförståndet
Kawecki skrev sin pro gradu-avhandling om demokratibegreppet och avlade sin magisterexamen vid Åbo Akademi 2006. Tanken på att forska vidare har funnits sedan dess och för ett par år sedan blev han antagen som doktorand vid Helsingfors universitet. Anledningen till att Kawecki började forska i affektiv politisk polarisering var att han blev nyfiken på varför samhällsklimatet blivit så laddat.
– Det är som om det finns något djupt missförstånd, som gör att folk bara pratar förbi varandra, vill olika saker och inte förstår varandra, och blir mer och mer arga över det hela.
Och det är en känsla som ligger bakom Kaweckis vilja att leta efter svar på varför den affektiva politiska polariseringen ökar.
– Jag upplever det som smärtsamt att sitta i ett rum där folk pratar förbi varandra och liksom inte når varandra. Jag har ändå inte någon naiv tro på att bara vi lär oss att förstå och tolerera varandra så blir det frid och fröjd. Det kommer alltid att finnas konflikter, men vad det handlar om är att man åtminstone ska vara överens om vad man inte är överens om, så att man kan diskutera och kompromissa.
Samtidigt som det här gav gnistan till forskningsämnet är Kawecki medveten om att han som forskare måste förhålla sig extra noga till sina egna ståndpunkter så att de inte färgar av sig på hans forskning.
– Det finns ingen neutral mark att observera det här ifrån. Jag menar, som medborgare är jag ju lika polariserad som någon annan – jag har åsikter och värderingar och idéer och tycker att vissa saker är fel och andra är rätt.
Daniel Kawecki har drygt ett och ett halvt år kvar av sin anställning vid SLS, och hoppas under den tiden få åtminstone några svar på vad det djupa missförståndet beror på.
Text: Nina Edgren-Henrichson