Vilka internationella kontakter hade de finlandssvenska antifascisterna under mellankrigstiden? Historikern Kasper Braskén vid Åbo Akademi är en av forskarna i projektet Den finlandssvenska antifascismen, som undersöker olika aspekter av motstånd mot fascismen och nazismen i Svenskfinland under 1920–1940-talen. Han har tagit sig an den internationella aspekten, det vill säga hur de antifascistiska rörelserna och idéerna spreds från Västeuropa till Svenskfinland.
Nytt perspektiv på antifascism
Braskén har redan tidigare undersökt internationell antifascism under mellankrigstiden, men det finlandssvenska perspektivet är nytt för honom.
– Jag har mest hållit på med europeisk historia och globalhistoria, men nu är jag för första gången med i ett projekt som är helt förankrat i Svenskfinland. Det är helt nytt, men samtidigt har jag hållit på med antifascismens historia i många år och är väldigt bekant med den.
Braskén har varit anställd inom det SLS-finansierade projektet sedan september 2020 och har ca ett år kvar av projekttiden. För närvarande undersöker han hur och när begreppet och företeelsen fascism började noteras i Svenskfinland under 1920-talet.
– Då handlar det ju främst om italienska fascister och hur man reagerar på fascismen, hur man försöker förstå ett nytt begrepp som kommer in i det politiska livet. Jag ser speciellt på den finlandssvenska offentligheten genom att studera tidningsmaterial. Hur diskuterar man fascism, när börjar man kritisera den och hur börjar man göra det, vilka element tar man fasta på?
Paris och Berlin
Under 1920-talet drog Paris till sig kosmopolitiska intellektuella och konstnärer från hela världen. På kaféerna där diskuterades också den nya politiska rörelse som Benito Mussolini hade grundat i Italien efter första världskriget. Berlin var den andra metropolen som samlade det moderna avantgardet och också här väckte den fascistiska rörelsen debatt.
– Det är spännande att se hur den finlandssvenska pressen tar in av de diskussioner som pågår i Paris och Berlin.
En av rörelserna som Braskén studerar är Clartérörelsen, som grundades av den franske författaren och sedermera hängivne kommunisten Henri Barbusse efter första världskriget. Rörelsen spreds så småningom också till Norden, och Braskén är intresserad av vad som skrevs om Barbusse och Clartérörelsen i finlandssvensk press.
– Clartérörelsen i Norden blev ett icke-partibundet men ändå socialistiskt inriktat förbund. Vi har en hel massa finlandssvenska aktörer som rör sig i de internationella vänsterintellektuella miljöerna, till exempel Hagar Olsson, Elmer Diktonius och Cay Sundström.
– År 1925 bildades ett förbund i Finland, som blev kortvarigt, men man prenumererade på och läste den nordiska Clartétidskriften också i Finland. Olssons och Sundströms namn fanns även med som Finlands representanter i Henry Barbusses internationella Comité de Défense des Victimes du fascisme (ung. ”Försvarskommittén för fascismens offer”) 1927.
Finlandssvenska författare och andra intellektuella på plats i Paris skrev brev hem till Finland som publicerades i bland annat Arbetarbladet. Braskén försöker utreda vilka informationskanaler de hade och hur de kommenterade de fascistiska och anti-fascistiska rörelserna.
– Det spelade absolut en roll att de var på plats i Paris och fick nys om de diskussioner som fördes där. Diktonius skriver till exempel vad man diskuterar på kaféerna och vilka de dagsaktuella känslorna är.
I den andra knutpunkten för internationell antifascistisk verksamhet, Berlin, ordnades den första stora internationella antifascistiska konferensen 1929. Den är ett annat tema som Braskén ska studera närmare.
– Det har tidigare varit oklart om man alls rapporterade om den här i Finland. Men det gjorde man, i alla fall i vänsterpressen.
Överraskande rapport
Material för sin undersökning om antifascismens väg till Svenskfinland hittar Braskén i Nationalbibliotekets digitala tidningsarkiv. Men han har också stor nytta av sin tidigare forskning om de internationella rörelserna, som han har studerat i arkiv i Moskva, Berlin, Paris och London.
– När jag hittar nånting i det finlandssvenska materialet har jag en uppsjö av material som relaterar till det direkt.
Braskén ger ett exempel som handlar om de politiska oroligheterna i Italien i mars 1921 och en rapport om det i Åbo Underrättelser.
– Artikeln i ÅU är undertecknad av Aquila. Han var en ungersk journalist och kommunist som rapporterade om fascismen i Italien, men han var också verksam i Berlin och Wien under början av 1920-talet. Han var med och organiserade den första antifascistiska världskonferensen i Berlin 1929. Jag har en massa material om honom, rapporter om honom från Berlin, hur han verkade, hur han var med och ordnade den internationella konferensen och satt med i Moskva med bland andra Otto Ville Kuusinen och teoretiserade kring begreppet fascism och den internationella fascistiska faran.
– Och sen – vad!? Åbo Underrättelser har Aquilas analys av den italienska fascismen! Wow! Det var en av de första grejerna jag hittade. Utan bakgrundsmaterialet skulle jag inte ha kunnat koppla ihop signaturen med personen. Men samtidigt: Varifrån kom den här analysen?
Braskén har ännu inte lyckts spåra hur det kom sig att Aquilas rapport publicerades i ÅU, men han har roat kunnat konstatera att andra tidningar har snappat upp rapporten och återger den med hänvisning till Åbo Underrättelsers Italienkorrespondent.
Outforskat spår – det transnationella perspektivet
Braskén kom in på temat antifascism när han arbetade på sin doktorsavhandling. Avhandlingen The revival of international solidarity. The Internationale Arbeiterhilfe, Willi Münzenberg and the Comintern in Weimar Germany, 1921–1933, som han disputerade på vid Åbo Akademi 2014, handlar om internationella solidaritetskampanjer under 1920-talet, speciellt i Tyskland. Under arbetet med den forskade Braskén bland annat i Kommunistiska internationalens arkiv i Moskva, och hittade då ett material som han senare skulle återvända till.
– Jag ramlade över ett material om den antifascistiska världsligan som grundades 1923, och insåg att ingen någonsin har skrivit om den. Det här var ingången till antifascismtemat.
När han läste in sig på ämnet märkte han att kunskapsluckan var större än han väntat sig. Forskningen om motståndet mot fascismen hade utgått från skeenden i enskilda länder och oftast begränsat sig till 1930-talet och den tyska nazismen.
– Man har inte tittat på de internationella rörelsernas uppkomst under 1920-talet, hur de här organisationerna skapade kontor i olika delar av världen och hur informationen spred sig. Det transnationella perspektivet var en av ingångarna till att försöka nysta upp hela den här historien.
Efter avhandlingen blev det alltså forskning om de internationella antifascistiska rörelserna för Braskén. Det har han gjort bland annat som gästforskare vid Freie Universität i Berlin under nästan tre år.
– Jag har i två repriser varit anknuten till professor Arnd Bauerkämpers lärostol i transnationell och komparativ historia. Han har specialiserat sig på fascismens internationella historia och jag har påverkats mycket av den forskning som pågår där.
Två antologier – och en tredje på gång
Kasper Braskén har förutom forskat själv också varit redaktör för två internationella antologier om antifascismens historia. Den ena handlar om antifascismen i Norden och den andra om den globala antifascismen. Han har redigerat bägge antologierna tillsammans med den brittiske historikern Nigel Copsey, och båda volymerna har kommit ut på förlaget Routledge.
Medredaktör för den nordiska antologin, Anti-fascism in the Nordic Countries (2019), är också Johan Lundin från Malmö. Det var tillsammans med honom som Braskén kom på idén till boken.
– Vi träffades på en konferens i Valencia i Spanien och konstaterade att någonting borde göras på engelska kring antifascismens historia i Norden. Vi beslöt att ta initiativet och ordnade en workshop i Stockholm, dit vi bjöd in forskare från hela Norden.
Den globala antologin Anti-Fascism in a Global Perspective (2020) kom till i anslutning till tre olika internationella konferenser, där Braskén ordnade paneler som sammanförde pågående forskning i ämnet. Tillsammans med Nigel Copsey och historikern David Featherstone från Glasgow band han ihop bidragen till en antologi.
Nu är en tredje engelskspråkig antologi under planering, i anslutning till SLS-projektet. Braskén och de övriga i projektet har bjudit in forskare till en internationell workshop i Åbo i november under temat etniska minoriteter och antifascism. Gensvaret på uppropet överträffade arrangörernas förväntningar och över tjugo forskare kommer att medverka med presentationer. Tanken är att presentationerna sedan ska bearbetas till artiklar i antologin.
– Det här SLS-projektet är första gången som det faktiskt finns ett större projekt att utgå från, så att vi kan sitta tillsammans och planera antologin. Det finns massor med ny spännande forskning på det internationella planet om 1920- och 1930-talet, och det hjälper också oss att förstå det som händer i Svenskfinland.
Text: Nina Edgren-Henrichson