Amatörteater, en verksamhet som finns med på Unescos nationella lista över levande kulturarv, är mycket populär i Finland. I svensktalande Finland är utbudet av olika typer av amatörföreställningar och -teatrar stort. När SLS arkiv dokumenterade amatörteater i Svenskfinland 2022–2023 var utgångspunkten att insamlingen skulle vara så bred och mångsidig som möjligt.
Det är handlingen och intrigen på scenen som är i fokus, men ingen teaterföreställning blir till med endast skådespelare. Amatörteater handlar om engagemang och gemenskap på bred front. Det måste också finnas frivilliga i caféet, på parkeringen och i sömnads- och byggverkstaden. Vi intervjuade personer som på olika sätt är engagerade i amatörteater. Vi fotograferade och filmade både repetitioner och föreställningar. Via Finlands svenska ungdomsförbunds teaterverksamhetsledare spreds också två frågelistor, Teatern och jag och Vår teater till alla finlandssvenska amatörteatrar.
Hur blir man då biten av teaterflugan? Både i intervjuerna och i frågelistsvaren uppgav många att de hade kommit med i teaterverksamheten via familjemedlemmar.
Min pappa har alltid hållit på med teater så från liten fick man hänga med där. Ju äldre man blev desto mer delaktig blev man i pjäserna. Han snickrade kulisser förutom att han spelade med. Mamma är duktig på sömnad så hon gjorde sånt till pjäserna. Hon stod ofta i biljettkassan också. (Kvinna f. 1969)
Det kan också gå så att barnen lockar med sina föräldrar istället för tvärtom.
Teatern är en fritidssyssla, som egentligen tar en hel del tid som kunde ägnas åt sysslor hemma. De produktioner jag har glädjen att göra med mina barn har ändå varit värdefull gemensam tid med dem och jag hoppas de ska komma ihåg dem på gamla dar. (Man f. 1970)
Teater som livsstil
Många framhöll att engagemanget med teatergruppen var en del av deras vardag och att de hade svårt att tänka sig ett liv utan samvaron. Karaktäristiskt för amatörteater är att en person kan ha många olika uppgifter genom åren, ibland även flera uppdrag samtidigt i en och samma uppsättning.
Jag var redan i lågstadiet intresserad av teater och uppträdande, men det var endast på julfester som tillfälle gavs till detta. Jag började medverka i den lokala revyn i Purmo 1988 och förutom att stå på scen som skådespelare har jag även skrivit sketcher som framförts. I Pedersöre teater har jag varit med från starten, först som biljettförsäljare, fotograf, publikvärd, men sedan 2010 har jag funnits på scenen. I styrelsen har jag suttit sedan 2014, och blev 2019 vald till ordförande. Hela vår familj är engagerad i teatern. Maken har hand om annonsförsäljning, den ena dottern sköter marknadsföring, biljettbokning och sociala media, den andra dottern har varit med på scenen sedan 2008. (Kvinna f. 1992)
En viktig aspekt av amatörteaterverksamheten är att deltagarna ofta upplever att de utvecklas på flera olika fronter och utmanas att gå utöver den egna bekvämlighetszonen.
När du faktiskt står på scenen och spelar, att du har publik, så slipper du några timmar helt bort från allt. Du sätter bort din egen hjärna och så är du någon annan. Tömmer dig på det sättet och faktiskt är DÄR. Att, det är kanske det som främst är skönt. Och så är man galen som utsätter sig för det. (…) Alla som är med här lär ju sig massor, man utvecklar sig jättemycket när man är på scenen. (Man f. 1993, SLS 2374_ljud_04)
Gemenskaper
De flesta poängterar hur givande den gemenskap är som uppstår i arbetet med att förverkliga en föreställning. Bakom varje produktion finns en stor skara personer som arbetar tillsammans. Det är människor med olika bakgrund som kommer samman och amatörteater är dessutom ofta en unik generationsöverskridande aktivitet.
Det är en resa. Man träffas och småningom tillsammans så skapar man någonting som aldrig mera finns efter det. Varje föreställning visas bara en gång. Ofta om det är en tuff process så svetsar det samman teamet ännu mera. Att tillsammans fixar vi det här. Och den där sista föreställningen i början på augusti när alla skall skiljas så den är för många väldigt tuff. (Man f. 1959, SLS 2374_ljud_02)
Amatörteaterverksamheten har stor betydelse för lokala gemenskaper, även sett ur publikens synvinkel. Många har som tradition att alltid se en specifik teaters föreställningar och publiken upprätthåller därmed också amatörteatrarna som ett levande kulturarv. Utan publik finns det heller ingen teater.
Det är viktigt, kultur behövs för människor för att man skall få något annat än det där vardagslivet att tänka på. Och så skapar det en gemenskap också. Man ser att det händer saker på orten. En liten ort har inga fasta teatrar, har inga stora konserthus. Så då måste man ju skapa någonting själv. Och när det ändå är att orten är tillräckligt liten för att man skall kunna engagera, att man kan känna en vi-känsla. Blir det en alltför stor ort är det svårt att engagera kring en amatörteater, det blir kanske en liten klick. (Man f.1956, SLS 2374_ljud_10)
En av de frågor vi ställde då vi dokumenterade amatörteatrarna var vad som motiverar ett så stort antal människor att lägga sin fritid på att skapa teater? Svaren visade att belöningen för den investerade tiden fanns på många plan.
Ja, man brukar ju ofta säga att det inte är målet som är det viktiga utan det är resan. Och många gånger är det så med teater – att jobba fram det där och umgås med andra människor och ha roligt med andra människor. Och sedan få en slutprodukt som man kan underhålla andra människor med, väcka tankar eller vad man nu gör. Men i alla fall, det leder någonvart. Och så är det lite det där att man utmanar sig själv. Många gångar tar man lite vatten över huvudet, men det brukar gå vägen i alla fall. (Man f. 1956, SLS 2374_ljud_10)
Vi riktar ett stort tack till alla som bidragit till att det nu finns ett stort arkivmaterial om amatörteatrar i Svenskfinland! Tack till alla som svarat på frågelistorna, ställt upp på intervjuer samt tillåtit att repetitioner och föreställningar fotograferades och filmades. Speciellt tack till Folkteatern, Karleby ungdomsföreningen, Lovisa operaförening, Lurens sommarteater, Mariehamns teaterförening, Närpes teater, Raseborgs sommarteater och Teaterboulage. Med hjälp av amatörteatrarnas verksamhetsledare och andra engagerades generositet och tillmötesgående har några aspekter av ett dynamiskt och mångsidigt kulturarv dokumenterats.
Text: Susanne Österlund-Pötzsch, arkivarie