Svenskan i Finland, dess historia, nu och framtid, har varit föremål för en aktiv och vildvuxen diskussion, inte minst under hela 2000-talet. Finlandssvenskheten – och finlandssvenskarna – har studerats i termer av minoritet, språk, kultur, historia, kulturhistoria och sociologi. Under tidigare decennier har man försökt inringa studiefältet med begrepp som folk, folkgrupp, folkstam och ras, men oberoende av hur man försökt närma sig svenskan i Finland och finlandssvenskheten har begreppen visat sig vara både svårdefinierade och flyktiga.
I sin breda kulturanalytiska studie ger Sven-Erik Klinkmann en mångfacetterad bild av svenskan i Finland under de senaste 200 åren som en serie nyorienteringar, omförhandlingar och tvära kast, där det svenska ständigt speglats i det finska och det finska i det svenska.
Klinkmann använder ett forskningsmaterial som omfattar allt från olika populärkulturella yttringar – bland annat populärmusik, turism och Mumindalsreferenser – till hur Runebergs och Topelius ikoniska framställningar av det finska folket, landskapet och nationen präglat synen på hur vi ser på de båda nationalspråken. Han visar hur metaforer, bilder och stereotyper uppkommit och framför allt hur dessa präglat och styrt alla försök att tolka och tala om fenomenet det svenska i Finland.
