I slutet av 1700-talet började man inom vissa kretsar i Sverige nära drömmen om att göra landet till en kolonialmakt. Gustav III lyckades 1784 förhandla till sig en ö i Västindien av Frankrike – Saint-Barthélemy. Även om ön inte lämpade sig för plantagejordbruk, gjorde svenskarna den till en frihamn som blev en viktig knutpunkt för slavhandeln till och inom Västindien. Samtidigt drevs näringarna på ön med slavarbetskraft.
Att Sverige var delaktigt i slavhandeln under sent 1700-tal och början av 1800-talet har länge varit ganska okänt. Utifrån ett brett källmaterial tecknar historikern Holger Weiss en bild av hur Sverige blev en del av slavhandeln och hur slaveriet på Saint-Barthélemy såg ut.
