Hösten 2022 publicerade SLS, i samarbete med Svenska Yle, frågelistan Resor och kontakt över Kvarken. De 34 svar som inflöt berättar om det naturliga med en förbindelse där avståndet mellan Finland och Sverige är som kortast, blandat med minnen av nöjesfärjorna, stormar och svenska livsmedel.
Majoriteten börjar sina svar med att konstatera att avståndet över Kvarken är kort. Inte bara geografiskt utan även för att mycket på den svenska sidan är bekant via svenska medier. För många har resan över Kvarken varit den första utlandsresan och i och med den geografiska, mentala och språkliga närheten, har steget inte varit långt att flytta till Sverige för jobb och studier. Resor för att hälsa på släkt och vänner har varit vanliga, men man kan också utläsa en tendens att resorna och kontakterna blivit färre med åren.
Min första Kvarkenresa gjorde jag i början av 1950-talet. Jag reste tillsammans med mina föräldrar och slutmålet var Fagersta. Vi hälsade på släktingar. Den tiden gick båten (någon av ”Korsholmarna”) från Inre hamnen. Jag var då 11 – 12 år. […] I början av 1980-talet åkte jag med egen familj varje sportlov till fjällvärlden. […] Kontakterna är idag obefintliga och det har inte blivit många resor. I år åkte min man och jag över med den nya färjan utan landstigning i Umeå. Nu består nöjet mest av att äta gott. (Kvinna f. 1941)
Passagerartrafiken nådde sin kulmen på 1980- och 1990-talen, då över en miljon människor årligen tog sig över Kvarken. Många minns de billiga resorna och de fullbokade färjorna.
En sommar firade Vasabåtarna jubileum och biljetterna var billiga, 9 mark tror jag en resa kostade. Då åkte vi flera gånger och jag köpte blåbärsglass på torget i Umeå. (Kvinna f. 1968)
Själva båtfärden var nöjet och informanterna berättar om resan som tidsfördriv, och om konferenser, julbords- och abikryssningar. Man minns räksmörgåsarna och köttbullarna i kafeterian och taxfree-godiset som citronlakrits, vingummi och hallonbåtar.
Svenska varor
Många har också rest över Kvarken för att shoppa i Umeå. En kvinna berättar om studentklänningen hon köpte, en annan om traditionen att med väninnorna alltid resa över före skolstarten. Närheten och att mycket kändes bekant kanske också bidrog till att låta barnen åka i väg på egen hand.
Tänk mina kompisar och jag fick åka ensamma på dagsresa in till Umeå ren i 13–14-års åldern! (Kvinna f. 1967)
Alla sökte sig inte in till Umeå utan hade i stället siktet inställt på Hamstermarket, en livsmedelsaffär i hamnen i Holmsund.
Hamstermarket i hamnen på svenska sidan var ett måste. Billigt smör, socker och andra vardagsvaror var länge synonymt med resan över Kvarken. (Kvinna f. 1968)
Att kunna köpa billigare vardagsvaror och sådant som inte gick att få tag på i Finland, bidrog till Hamstermarkets popularitet och till att affären etsat sig fast i minnet hos många informanter.
Vi hade med oss kylväska när vi tog båten över till Umeå på 80-talet. Väl framme i Holmsund sprang vi (och även många andra) till Hamstermarket för att hinna få de varor vi ville köpa. Mamma köpte Lätta och Bob-saft, medan chokladcigaretter (!) var det viktigaste för mig och mina kompisar. (Kvinna f. 1981)
Andra berättar om apelsinmarmelad, leverpastej, tunnbröd, mandelmassa och pulvervälling i storpack.
Sportlovsresor till svenska fjällen
Båtresan över Kvarken kunde också vara en etapp på vägen och många berättar om sportlovsresor till svenska fjällen på 1980- och 1990-talen. Lika mycket som sportlovsresorna kopplas ihop med minnen från de svenska skidorterna, lika mycket verkar sportlovsveckan förknippas med problem med att ta sig över Kvarken vintertid.
Vasa–Umeå Botnia Express 82 eller 83, sportlovsveckan. Vi skulle första gången upp till Hemavan o skida. En bit ut från Holmsund fastna vi i isen. Färden över tog 24h. Så länge tog det innan isbrytare kunde komma o ta loss oss den gången. (Man f. 1971)
Ibland var det vinden som ställde till det och många berättar om dramatiska resor ”då havets vågor gick höga, matbrickorna och maten i serveringen nästan flög fram och tillbaka och man gungade fram och tillbaka då man gick med brickorna, många låg i sina hytter och kastade upp”. (Kvinna f. 1968)
Tankar om framtiden
En fråga som engagerade var hur man ser på framtiden i Kvarkenområdet. Att det är viktigt med en förbindelse är alla överens om, men hur man bäst tar sig över råder det delade meningar om. Den med jämna mellanrum återkommande debatten i media för och emot en bro över Kvarken avspeglar sig i frågelistsvaren.
Många skriver om det positiva som en bro skulle medföra, med nya möjligheter för handel, turism och arbetspendling. Samtidigt befarar man att miljöpåverkan i Kvarkens skärgård, Finlands enda naturobjekt på Unescos världsarvslista, skulle bli för stor.
Tanken på fast förbindelse över Kvarken har alltid lockat mig. Tänk att kunna sätta sig i bilen och efter en timmes bilresa vara framme i Umeå. I nyktrare stunder vet jag inte om jag skulle vara beredd att rösta för den med tanke på den stora inverkan på miljön ett sådant projekt skulle ha. (Kvinna f. 1951)
Andra tar bestämt avstånd från tanken på en fast landförbindelse.
Bygg inga broar!! Det är bara idioti. Bygg hellre fler färjor om det måste köras mera över Kvarken. (Man f. 1971)
Framtiden får utvisa hur kontakterna och resorna över Kvarken utvecklas. Tack till alla som svarade på frågelistan!
Text: Pia Uppgård, arkivarie