Verket Svenska fornsånger har ansetts vara den första vetenskapliga visutgåvan i Sverige, och den har blivit ett standardverk inom nordisk folklore- och visforskning. Den tredje delen, som upptar sånglekar, barnvisor, lekar och ramsor, har betraktats som ett pionjärarbete; den är den första samlingen småvisor av det här slaget som getts ut i tryck. Ur ett finländskt perspektiv har denna volym sitt särskilda intresse, då Arwidsson inspirerades att ta med sånglekar ur sin egen repertoar. Av bandets 105 sånglekar är 27 från Finland. Det är sånglekar som dansades och sjöngs på prästgårdar, på herrgårdar och vid stadsbaler i bl.a. Borgå och Åbo. I bokens inledning redogör Märta Ramsten och Ann-Mari Häggman för utgåvans bakgrund och betydelse för modern visforskning samt tecknar ett porträtt av dess utgivare.
