Säg arkiv och de flesta av oss tänker på handskrivna brev, gamla fotografier och handlingar i mappar bevarade för efter världen. Men hur arkiverar man e-post, inlägg på sociala medier och skrivprocesser som skapats digitalt? Born digital stavas utmaningen som heter duga för arkiven.
Det ska genast sägas att det är lite knepigt att hitta ett smidigt begrepp på svenska för den engelska termen born digital-material. En del talar om digitalt fött material, andra säger digitalt skapat material eller skärmbaserat innehåll.
Det handlar om text, bild, rörlig bild och ljud som i dag lagras på till exempel usb-stickor, minneskort, externa hårdskivor, i molntjänster eller som e-post. Blickar vi lite längre tillbaka finns det ofta sparat på diskett, cd eller dvd.
Vad innebär det för arkiven när de ska börja ta emot material som framställts digitalt och som ska bevaras digitalt?
Material med många utmaningar
SLS och Finska litteratursällskapet (SKS) kartlade tillsammans i två omgångar, 2015 och 2020, vilket slags digitalt material författare skapar, vilka verktyg, program, filer och format de använder och hur materialet hanteras och sparas. Tanken var att sedan kunna planera och dra upp riktlinjer för mottagandet och hanteringen av digitalt material, berättar Maria Miinalainen, arkivare på SLS. Hon arbetar med donationer och hybridarkiv som består av både traditionella pappershandlingar och digitala filer.
En av de största utmaningarna är att över huvud taget få in detta slags material till arkivet.
– Vid förhandlingar om en överlåtelse av material till arkivet kartläggs innehållet och som med allt material kollas frågor om upphovsrätt, äganderätt och personskydd i samband med donationen. Även juridiska och etiska frågor kan kräva ställningstaganden, säger Miinalainen.
– Donatorn har kanske inte heller längre tillgång till materialet eller möjlighet att gå igenom det på förhand eller känner kanske inte till det exakta innehållet. Därför är proaktivitet i donationsskedet extremt viktigt.
En annan fråga är hur materialet blir tillgängligt för forskare. I början av oktober samlades därför experter inom arkivbranschen och forskare inom litteratur och digital humanoria till ett symposium i Helsingfors för att diskutera gemensam problematik, ta del av aktuell forskning och få en inblick i framtida forskningsfrågor. Det var den första sammankomsten som ordnades kring detta tema i Finland.
Hur ska till exempel en författare veta när det är rätt tid att skänka en hårdskiva till arkivet? Vad händer med den digitala kvarlåtenskapen, som konton på sociala medier, när donatorn avlider? Hur gör den som använt en molntjänst om leverantören avslutat sin verksamhet?
Det finns också mycket teknisk metadata som kan gå förlorad. En del forskare är särskilt intresserade av råmaterialet, till exempel en skivavbild av materialet, det vill säga en komprimerad kopia av innehållet på en hårddisk eller i en mapp.
Emmanuela Carbé, digital arkivarie och professor i modern filologi vid universitetet i Siena, lyfte speciellt fram etiska frågor som kan uppstå i arbetet med litterära born digital-arkiv.
– I dag är människor vana att dela med sig av sitt privatliv på Facebook och Instagram. Men om någon donerar 50 000 filer till ett arkiv – vet hen vad filerna innehåller och är hen redo att göra dem åtkomliga för alla?
Enligt Carbé är kärnfrågan för minnesinstitutionerna vad de borde bevara för framtiden.
– Vi talar om ett omfångsrikt material som samtidigt är ett fotografi av dagens kultur, en ögonblicksbild. Genom att bevara materialet och göra det tillgängligt formar vi vårt kulturella arv för kommande generationer.
Vårda relationen till donatorn
En föregångare inom området är British Library, Storbritanniens nationalbibliotek, som i dag förfogar över 40 enskilda digitala arkiv med namn som författaren Hanif Kureishi, poeten Wendy Cope och evolutionsbiologen John Maynard Smith. Arkiven upptar 4 terabyte av lagringskapacitet och omfattar främst disketter, hårdskivor och usb-minnen.
Arkivansvariga Callum McKean sticker inte under stol med att det är resurskrävande att ta emot, bevara, katalogisera och tillgängliggöra born digital-materialet.
– Vi behöver mer samarbete mellan olika aktörer, mer kompetensutveckling för personalen och större synlighet för att göra folk mer medvetna om de digitala arkivens möjligheter.
Han understryker också vikten av att den mottagande organisationen skapar goda relationer till potentiella donatorer.
– Allt bygger på ett förtroende mellan biblioteket och donatorn. Donatorn är till exempel välkommen att besöka vårt arkiv för att se att materialet är i tryggt förvar, säger McKean.
Maria Miinalainen på SLS är inne på samma linje.
– Råd och anvisningar till potentiella donatorer behövs i allt högre grad. Innehåll på föråldrade lagringsmedier borde överföras till nyare, läsbara och användbara format så att viktigt innehåll inte glöms bort eller går förlorat. Det krävs åtgärder för att stora delar av dagens kulturarv inte ska försvinna. Allt behöver inte överlåtas till arkivet på en gång utan donatorerna kan portionera ut materialet i omgångar, påminner hon.
Text: Susanna Landor
Symposiet i Helsingfors ordnades den 4–5 oktober av arkivforskningsnätverket ARNE vid Helsingfors universitet tillsammans med Finska Litteratursällskapet och SLS.