Hur behåller de allra äldsta en positiv livssyn trots att de drabbas av svåra motgångar, till exempel förlorar sin maka eller make eller får svårt att röra sig? Det är en av de frågor som Marina Näsman, doktorand i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa, undersöker i sin avhandling om hur de allra äldsta i samhället upplever sitt välbefinnande. Den åldersgrupp som hon undersöker är personer som är 85 år eller äldre.
– Jag tycker att det är en viktig grupp att lyfta fram, också för att den här åldersgruppen kommer att öka, i Finland och internationellt. De äldre blir allt fler och lever allt längre.
Genom att undersöka vilka faktorer som påverkar välbefinnandet hos de allra äldsta vill hon utreda hur man kan ta hänsyn till det upplevda välbefinnandet hos individen, hur man kan främja det och förebygga att det försämras.
– Om man kan identifiera riskfaktorerna så kan man förhoppningsvis arbeta förebyggande.
Livsgnistan
För att ta reda på hur de allra äldsta upplever sitt välbefinnande studerar Marina Näsman det hon kallar livsgnistan hos dem.
– Livsgnista är en del av det upplevda välbefinnandet. Hos äldre handlar livsgnistan om hur de ser på framtiden och också om hur de hanterar utmaningar kopplade till åldrande och hur de ser på sitt eget åldrande.
Fokus i Näsmans studier ligger på vilka faktorer som leder till att livsgnistan försämras hos de äldsta och vilka faktorer som gör att den upprätthålls.
– Överlag är ensamhet och depression två stora riskfaktorer för att det upplevda välbefinnandet ska försämras och det har tidigare forskning också visat. När det gäller ensamhet är det också fråga om den egna upplevelsen. Det handlar inte om hur många besök man får eller hur ofta man besöker andra, utan det är själva upplevelsen hur ofta man känner sig ensam.
Samarbete över Bottniska viken
I sin forskning använder Marina Näsman ett datamaterial som har samlats in i ett tvärvetenskapligt projekt i samarbete mellan Österbotten och Västerbotten med forskare främst från Åbo Akademi i Vasa, Yrkeshögskolan Novia i Vasa och Umeå universitet. Det här projektet, Gerontologisk Regional Databas kallat GERDA, har samlat in material ungefär vart femte år sedan det startade i början av 2000-talet.
– GERDA-projektet handlar om det goda åldrandet överlag, på vilket sätt man kan främja ett gott åldrande och vad man kan göra inom vård och omsorg och också på samhällsnivå för att främja det.
Marina Näsman är anställd som forskare vid Svenska litteratursällskapets samhällsvetenskapliga nämnd för att skriva sin avhandling. Hon är alltså inte direkt knuten till GERDA-projektet, men hon har tillgång till GERDA:s material och deltar i projektets möten när till exempel den framtida verksamheten planeras. Hon har också deltagit i att både samla in material och mata in det i databasen under den senaste materialinsamlingsomgången.
Intervjuer med äldre
Näsman konstaterar att hon nu befinner sig mitt i arbetet med avhandlingen. Hon har lämnat in en artikel för publicering, hon har skrivit ytterligare en artikel som snart är färdig för inlämning och håller på med en översiktsartikel om tidigare forskning i ämnet. Den fjärde och sista studien är under planering.
I de två första artiklarna har hon använt svaren från strukturerade intervjuer som gjorts inom GERDA-projektet under hembesök hos äldre personer. Intervjuerna har gjorts i två omgångar i Finland, 2005–2007 och 2010–2012, och fyra gånger i Sverige 2000–2002, 2005–2007, 2010–2012 och 2015–2017.
– Vi har tyvärr inte kunnat göra dem i Finland 2015–2017 eftersom vi har saknat finansiering. De här hembesöken är ganska dyra att genomföra. När de två intervjuomgångarna gjordes i Finland hade projektet EU-finansiering och således mera resurser.
Näsman fick ändå följa med på hembesök till några av dem som intervjuades i Umeå i våras. Hon fick inte göra hembesöken och intervjuerna själv, eftersom det också ingår en medicinsk del i dem och intervjuaren därför måste ha något slag av vårdutbildning, men hon fick vara med när materialet samlades in.
– Det gav ett mervärde att faktiskt vara med och se när den här informationen samlas in och att inte bara använda det färdiga datamaterialet. Man får en bättre uppfattning om personernas livssituation och också lite inblick i hur frågorna fungerar när man intervjuar.
Jämförelser mellan språkgrupper och regioner
I den fjärde artikeln kommer Marina Näsman att använda enkätmaterial som har samlats in i tre omgångar: 2005, 2010 och 2016. Enkäten har genomförts alla tre gånger också i Finland. Arbetet med att mata in resultaten i databasen från den tredje omgången pågår fortfarande.
Här kommer Näsman att jämföra det upplevda välbefinnandet mellan finsk- och svenskspråkiga.
– Tidigare forskning har ju visat att det finns vissa hälsoskillnader mellan språkgrupperna. Jag vill se främst om det är samma faktorer som är kopplade till livsgnistan hos både finsk- och svenskspråkiga eller om någonting verkar vara mer framträdande hos till exempel svenskspråkiga än hos finskspråkiga.
I den senaste omgången har enkäten skickats ut också till äldre i Seinäjokiområdet, medan de tidigare genomförts endast i de svensk- och tvåspråkiga kommunerna i Österbotten.
– I Seinäjokiområdet är språkstrukturen förstås en annan. Där är de finskspråkiga i majoritet, medan det ofta är svenskspråkig majoritet här i de österbottniska kommunerna. Så jag kan nu jämföra om det finns skillnader beroende på i vilken region man bor som finskspråkig.
– Är det så att det finns skillnader mellan språkgrupper och regioner är det en viktig information att ha.
Dessutom kommer hon att göra jämförelser mellan Finland och Sverige, något som inte har gjorts tidigare.
Långvarigt intresse för äldre
Marina Näsmans intresse för samhällets äldsta väcktes redan under studietiden. Sin grundexamen har hon i utvecklingspsykologi där hon skrev sin kandidatavhandling om depression hos äldre.
– Min magister skrev jag om skillnader i psykisk hälsa mellan äldre och yngre. Jag har nog ganska länge varit inne på just det här med psykisk hälsa och välbefinnande hos äldre, och sedan har det blivit mer inriktning på de allra äldsta. Det är en grupp som står inför många utmaningar och som ofta drabbas av olika sjukdomar och nedsättningar och också sociala förluster – till exempel att man blir änka eller änkling.
I sin forskning har hon ändå konstaterat att många äldre lyckas upprätthålla livsgnistan trots motgångar och personliga förluster.
– När man ser på till exempel negativa livshändelser finns det mycket som inte påverkar livsgnistan fast man initialt skulle tänka att det är en väldigt negativ händelse som de har varit med om. Men tydligen finns det något slags förmåga att anpassa sig och ändå hålla den positiva livssynen kvar.
– Man blir ganska imponerad av de här människorna. Det är mycket – till exempel hälsorelaterade faktorer som sjukdomar, att man får svårare att röra på sig och kanske också att den kognitiva delen försämras – som tydligen inte påverkar livsgnistan så mycket åtminstone på statistisk nivå.
Text: Nina Edgren-Henrichson