Forskning kring barnlitteratur på svenska i Finland har varit ett outforskat område. Nu hoppas Maria Lassén-Seger och hennes kollegor kunna öppna nya perspektiv genom att undersöka hur svensk barnlitteratur tolkats och lästs, med hjälp av barnlitteraturkritik. Deras mål är att bidra med nya insikter och förståelse kring detta forskningsfält.
– Jag kan ibland tycka att det är för lätt att läsa barnlitteraturkritik enögt. Faktum är att man från första början aldrig var endast intresserad av didaktiska frågor utan också alltid har haft ett stort intresse för estetiska frågor.
Så här säger Lassén-Seger i en intervju om det SLS finansierade översiktsprojektet Tippelill. Lassén-Seger är docent i barn- och ungdomslitteratur vid Åbo Akademi och tillsammans med Mia Österlund och Julia Tidigs vill Lassén-Seger titta närmare på den svenska barnlitteraturkritiken och -forskningen. Det är ett historiskt projekt som ska kartlägga forskningen och kritiken av barnlitteratur på svenska i Finland.
Från intresseområde till forskning
Lassén-Seger har en lång bakgrund i biblioteksvärlden som anställd vid Åbo Akademis bibliotek, men intresset för fortsatt forskning har alltid funnits där efter doktorsdisputationen år 2006. Forskningsintresset har växt under åren och i samband med detta projekt har hon fått förverkliga forskning på heltid
– Jag har jobbat heltid vid biblioteket så det har inte funnits forskningstid, men jag har ju alltid längtat efter det. Och jag kan nog inte betona vikten av att få tänka längre tankar, gräva djupare och fördjupa sina intressen, som det här projektet inneburit för mig.
Idén för projektet växte fram tillsammans med Österlund och Tidigs och Lassén-Seger var säker på att hon absolut ville vara en del av ett projekt som detta.
– Med det här projektet får jag möjlighet att förverkliga något som egentligen alltid har funnits i bakhuvudet på mig och mina kollegor.
Projektet tar sig an barnlitteraturkritik och -forskning på svenska i Finland från och med 1800-talet till millennieskiftet. Lassén-Seger har expertis inom databassökning och nämner nationalbibliotekets digitala samlingar som en viktig källa för forskningen om barnlitteraturkritik.
– Materialet har verkligen svarat och gett oss en massa ny information. Alla fynd är förstås till fördel för projektet, men ställer också utmaningar på oss att välja vilka nedslag vi gör och hur vi hanterar det här stora materialet för att göra det rättvisa.
– Jag har blivit fullständigt överväldigad av det här fantastiska materialet. Vi har fått mer material än vad vi någonsin kunnat ana och upptäckt många nya saker vi inte visste, men eftersom det är ett översiktprojekt får vi lov att välja våra nedslag. Vi lider inte brist på ingångar, utan får tänka igenom vad vi väljer att ta med och fördjupa oss i.
Under forskningsprocessen skriver Lassén-Seger även egna artiklar som knyter an till själva projektet. Tillsammans med Mia Österlund har hon i juni skrivit färdigt en artikel där de undersöker mottagandet av tre kvinnliga författares barn- och ungdomslitterära verk som utkom mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Författarna är Toini Topelius, Nanny Hammarström och Harriet Clayhills.
Artikeln publiceras i årets nummer av SLS-årsbok Historiska och litteraturhistoriska studier, https://www.sls.fi/publications/historiska-och-litteraturhistoriska-studier-99/, och undersöker med hjälp av litteraturkritik hur emancipationstematiken i deras böcker mottogs under sin samtid. Lassén-Seger och Österlund utreder om böckerna dessa kvinnor skrev väckte någon form av friktion eller diskussion under sin samtid. Artiklar som denna är ett bra sätt att utforska hur de på ett intressant sätt kan närma sig deras material, konstaterar Lassén-Seger. Hon menar att de med hjälp av en mindre studie som denna kunnat testa hurdana slutsatser som går att dra utifrån studiet av litteraturkritik.
Barnlitteraturens catch-22
Projektet har nu hållit på i knappt två år och Lassén-Seger menar att det finns vissa återkommande antaganden om barnlitteratur, vilka de vill ifrågasätta och problematisera inom projektet.
– Ett spår som jag tycker gnagar i bakhuvudet hela tiden på mig är hur barnlitteraturen befunnit sig i en ”catch-22” situation. Det finns starka förväntningar att barnlitteratur ska vara för sin samtid lämpligt normativ. Samtidigt finns det starka uppfattningar om att sådan didaktisk litteratur inte kan ha något konstnärligt värde.
Lassén-Seger konstaterar att barnlitteraturkritiken alltid utgår ifrån samtidens syn på barn och barndom, vilket också får estetiska konsekvenser för hur barnlitteraturen ser ut. I dag laborerar forskare med begreppet ”barnperspektiv” och det finns en tanke om att det här är en ingång till hur Lassén-Seger och hennes kollegor hanterar materialet inom projektet.
– Men estetisk syn på barnlitteratur har även format diskursen kring hur vi pratar om barnlitteratur och hur litteraturkritikerna diskuterat och recenserat den. Barnlitteraturen hamnar därmed i ett omöjligt läger eftersom det inte går att uppfylla båda förväntningarna samtidigt.
Informationssökning och databaser – en pendling mellan frustation och eufori
Lassén-Seger förklarar att arbetssättet i början av ett projekt som detta känns tidskrävande och ensidigt. Det handlar om att på olika systematiska sätt gå igenom mycket material för att hitta det som forskarna inte visste att existerar, men som samtidigt kan hjälpa dem svara på deras frågor. Projektets mål är att skapa en översikt över hur litteraturkritiken förhållit sig till barnlitteratur och vilka nyckelfrågor som diskuterats eller debatterats. För att ta fram denna kunskap har de behövt utföra en hel del grundforskning.
– Att leta och gräva i recensionsmaterialet är samtidigt ett spännande och ett frustrerande arbete. Att pröva sig fram, leta och gräva med ett öppet sinnelag för vad man kan hitta är det enda rätta, även om det stundvis kan kännas som att man letar efter en nål i en höstack. Det handlar ju inte enbart om att hitta bevis till den hypotes du har, utan också om att vara öppen för att hypotesen kanske inte håller eller behöver nyanseras.
Lassén-Seger konstaterar att Tippelill projektet utgår ifrån att det är dags att se på barnlitteraturkritiken på svenska i Finland med nya ögon. Forskarna utgår ifrån litteraturvetaren Boel Westins tes om att barnlitteraturforskningens arkeologi behöver diskuteras och ifrågasättas. Förståelsen av barnlitteraturen har omfattat följande skeenden: etablering, konsolidering och differentiering.
Det första skedet handlar om att visa på skillnaden mellan barnlitteratur och litteratur för vuxna. Under vissa perioder har det gjorts tydliga satsningar på att föra det barnlitterära fältet framåt. 1960–70-talet är en sådan period. En av hypoteserna i projektet är att det här är en konsolideringsfas eftersom det är nu barnlitteraturforskningen tar fart på riktigt. Här känner Lassén-Seger att hon får gå tillbaka till en tid hon känner väl igen och får upptäcka något på nytt.
– Det här projektet har fått mig att inse att det egentligen inte är så underligt att jag är intresserad av barn- och ungdomslitteratur. Jag är ett barn av min tid. Jag är född på 60-talet och har fått växa upp på 70-talet under den barnkulturrevolution som pågick och satte stort fokus på barnlitteraturen.
Trots att detta är ett översiktprojekt vill Lassén-Seger och de andra projektmedlemmarna i sina nedslag lyfta fram vissa nyckelpersoner inom den svenska barnlitteraturkritiken och -forskningen. En av dem är Zacharias Topelius, vars insatser för barnlitteraturen utgör ett startskott för projektet. Vid sju års åldern skrev Topelius en dikt om en död fågel som även namngett hela projektet, nämligen ”Tippelill”.
Projektet förväntas avslutas år 2026. Lassén-Segers tid som projektforskare på heltid tar slut hösten 2024, men hon ser positivt på att kunna vara en del av att avsluta projektet på deltid.
Text: Karin Kvikant