Finlandssvenska insatser för att trygga den svenskspråkiga minoritetens välfärd under efterkrigstiden är ett relativt outforskat område. Det fanns en ambition att återuppbygga det finlandssvenska samhället som en frisk och ny minoritetsgrupp. I denna process fick barn, kvinnor och personer med funktionsvariationer en ökad uppmärksamhet.
I det SLS-finansierade projektet Minoritetsvälfärd och reproduktion: professionaliseringen av den finlandssvenska befolkningsfrågan 1945–1990 granskar Jutta Ahlbeck hur synen på barn påverkade uppbyggnaden av finlandssvenskheten efter kriget.
Ahlbeck har alltid varit intresserad av hur särskilt vetenskapliga diskurser har konstruerat normalitet och avvikelser. Hon disputerade 2006 inom sociologi om kvinnorna på Själö hospital vilket har inspirerat till både teaterföreställningar och böcker. Hon har ett starkt intresse för hur olika människor kan betraktas som annorlunda då det handlar om sjukdom, etniska minoriteter eller olika grupper av barn.
– Jag är intresserad av hur vissa grupper definieras eller betraktas som avvikande på ett eller annat sätt, och hurdana insatser som görs i samhället för att handskas med ”avvikare”, så att säga. Jag vill med detta projekt visa hur sociala normer och föreställningar om vad som är avvikande kan variera i tid och rum. Föreställningar om det normala berättar samtidigt för oss om vad som inte anses vara normalt, och innebär alltid makt av något slag.
Projektet Minoritetsvälfärd och reproduktion (MOR) leds av Hanna Lindberg och inkluderar även Mats Wickström, som båda är historiker. Tillsammans undersöker de vilken roll kvinnor, barn och personer med funktionsvariationer hade i reproduktionen av den föreställda minoriteten och för finlandssvensk välfärd. MOR–projektet, som genomförs vid Åbo Akademi, vill skapa ny kunskap om den finlandssvenska befolkningsfrågans utveckling under efterkrigstiden, en period i Finlands historia som utmärktes av snabb förändring.
Psykiatri, psykologi och pedagogik
Projektet utgår ifrån tre finlandssvenska organisationer: Samfundet Folkhälsan i svenska Finland, Svenska befolkningsförbundet i Finland och Kårkulla kommunalförbund. Ahlbecks intresse och expertis fokuserar på barnets välfärd i det finlandssvenska samhället.
Genom att studera Folkhälsans arkivmaterial undersöker hon hur finlandssvenska barnexperter förhöll sig till barnens psykiska och fysiska hälsa samt deras framtid i samhället, särskilt genom discipliner som psykiatri, psykologi och pedagogik:
– Jag är intresserad av Folkhälsans mentalhygienrådgivningsbyrå som grundades 1939 i Helsingfors, senare i Åbo, östra och västra Nyland, Vasa och Åboland och fortsatte in på 1950-talet. Det var en verksamhet för familjer vars barn hade något problem och byrån ville förebygga psykisk ohälsa redan i barndomen.
Folkhälsan stödde familjer och var en av de organisationer vars insatser skulle bygga upp en ”hälsosam finlandssvensk folkstam”, säger Ahlbeck.
– Jag studerar också övrig barnpsykologisk litteratur för att få en uppfattning om hur expertis om barn såg ut. Ett annat område handlar om efterkrigstidens barnskydd. Forskningen handlar således om praxis och kunskapsproduktion.
”En hälsosam finlandssvensk folkstam”
Ahlbeck förklarar att barnens problem kunde vara skolrelaterade eller psykiska, men rådgivningen tog emot även barn med funktionsvariationer som kunde ha diagnoser som ”debil” eller ”efterbliven”. Tillsammans med Lindberg har hon gått igenom diagnostiken och hur ”avvikande” och ”normala” barn skapas.
– Här vill jag även notera att jag talar om avvikelser som sociolog. Idén är inte att granska hur den personen och nästa person är avvikande, utan snarare hur man skrivit och definierat ”avvikelse”, hur avvikelse konstrueras under en särskild tidsperiod och i särskilda kunskapsområden.
Fokus på finlandssvenskarnas välfärd och reproduktion bottnar delvis i en rädsla för att det finlandssvenska håller på att minska, säger Ahlbeck. Barnet och moderskapet blir en viktig del av Ahlbecks forskning eftersom de har en stark koppling till befolkningsfrågan och minoriteter. I de finlandssvenska organisationerna blir kvinnor och genus viktiga för befolkningspolitiken och minoritetsnationalismen. Projektet undersöker hur man skrev om barnuppfostran, kvinnor och moderskap under denna tid.
– Vi vill utforska ett område där det för tillfället finns begränsad forskning. Jag tror att vi hittat något nytt här då vi fokuserar på efterkrigstiden och den professionalisering av befolkningsfrågan som då sker. Vi kan konstatera att denna forskning kommer att vara något nytt i alla fall inom forskningen om det svenska i Finland.
Känsligt material och etiska aspekter
Ahlbeck konstaterar att ämnet medför utmaningar på grund av de begrepp som används i äldre läkardiagnoser. Hon betonar dock att det är forskarens uppgift att ta upp dessa ämnen och ha en respekt för den undersökta tidsperiodens kontext.
– Jag är inte intresserad av de enskilda läkarna utan jag är intresserad av den kunskap jag får av dessa beskrivningar, det vill säga hur man framställt både problembarn och så kallade normala barn. Forskarens roll är att lyfta blicken lite högre upp.
Ahlbeck har tidigare arbetat med känsligt material och hon påpekar att det är viktigt att våga forska om svåra ämnen. Etik är centralt i hennes arbete, särskilt då hon hanterar persondata, som gås igenom noggrant:
– Det är inte min uppgift att avslöja eller döma. Viktigt är alltid att beakta kontexten: vilken tidsperiod det gäller, de politiska, de vetenskapliga och moraliska diskurserna och hur samhället sett ut under den här tiden. Frågor kring genus, klass och etnicitet är också avgörande.
En ny kategori av barn
Historisk forskning står alltid i dialog med sin samtid och kontext, vilket gör det möjligt att hantera känslig information på ett ansvarsfullt sätt. En stor del av Ahlbecks arbete inom projektet har varit att gå igenom Folkhälsans arkiv vid SLS.
– Krigets efterverkningar påverkade familjer. Barn hade förlorat fäder, hustrur, makar och de män som överlevt kunde vara fysiskt handikappade eller psykiskt traumatiserade. 1950-talet för med sig en ny kategori av barn som kallas problembarn. Jag tycker det är intressant att följa med hurdana insatser man lagt ner på barnskyddet som tog emot dessa barn.
Ahlbecks intresse ligger i hur dessa barn definierades. De kallades ofta ”problembarn”, och klassfrågan blir tydlig i diagnoserna, då många av dessa barn tillhörde den urbana arbetarklassen.
– Flera av dem är barn till ensamstående mammor, mammor som blivit krigsänkor eller kvinnor som har utomäktenskapliga barn. Barnen kan även ha pappor som försvunnit, dricker eller är kriminella. Det visar sig att barnens diagnoser är start kopplade till föräldrarna.
Det är tydligt att det fanns farhågor hos läkarna och pedagogerna om hur den finlandssvenska minoritetens framtid ser ut. De ansåg att dessa barn var en utmaning i samhället och Ahlbeck är intresserad av de insatser som gjordes för att förhindra den framtid de var rädda för.
– På grund av föräldrarnas livssituation betraktades även barnet på ett visst sätt. Flickor ansågs ha hög risk för att bli prostituerade och pojkar att bli kriminella.
Den historiska traditionen att ”översexualisera” kvinnor och flickor i arbetarklassen är lång, och diagnoserna beskriver vilka åtgärder som skulle tas för att flickorna inte skulle hamna på fel bana, med syftet att säkerställa en ljusare framtid för den finlandssvenska minoriteten, konstaterar Ahlbeck.
Ett finlandssvenskt välfärdssamhälle
Efterkrigstiden var en fattig tid i Finland och Ahlbeck förklarar att dessa organisationer blev som byggstenar för den svenskspråkiga befolkningen och för det finlandssvenska välfärdssamhällets uppbyggnad.
– De tre organisationerna fungerade som insatser för att trygga den svenskspråkiga minoritetens framtid och hälsa. De fungerade som tidiga aktörer inom välfärdsbygget.
Ahlbeck konstaterar att hennes intresse återigen leder henne till barnen och hur det uppstår en ny kategori inom välfärdsstaten: ”den nya välfärdsstatens friska barn”. Materialet innehåller bland annat redogörelser över olika tester som gjordes på barnen för att utarbeta en handlingsplan för barn med någon variation. Testerna gjordes av läkare och pedagoger.
– För mig är det intressant att följa med dessa utvärderingar och Folkhälsans verksamhetsberättelser. Då kan jag följa med den årliga statistiken över vilka barn som kommit in och vilka orsakerna varit till att de kommit till rådgivningsbyrån.
Forskningsprojektet förväntas avslutas 2026 och under denna tid ska forskargruppen publicera flera artiklar och en antologi. En av artiklarna, ”Ongelmallinen rakkaus: Seka-avioliitot suomenruotsalaisten haasteena toisen maailmansodan jälkeisessä Suomessa”, kommer ut hösten 2024 i Historiallinen Aikakauskirja och handlar om blandäktenskap mellan finsk- och svenskspråkiga under efterkrigstiden, vilket ansågs vara ett hot mot minoriteten. Augusti är Ahlbecks sista månad som fulltidforskare vid projektet, men forskningen fortgår.
Text: Karin Kvikant