Hur dokumenterar vi teckenspråk för framtiden?

Fyra personer som sitter i en halvcirkel och tecknar med varandra på teckenspråk.
Forna elever i Borgå dövskola minns roliga lekar på skolfesterna. Skärmbild från inspelning i Helsingfors. Fr.v. Janne Kankkonen (diskussionsledare), Åke Uusimäki, Julia Småroos och Alf Ekström.

Det finlandssvenska teckenspråket konstaterades 2013 allvarligt hotat enligt Unescos kriterier för hotade språk. SLS arkiv har i två gruppdiskussioner om Borgå dövskola dokumenterat det finlandssvenska teckenspråket i samarbete med centrala organisationer för att bevara det som en del av det svenska kulturarvet i Finland.

När Borgå dövskola stängdes 1993 försvann en viktig samlingsplats för finlandssvenska döva. Dövskolan grundades 1846 av Carl Oscar Malm. Malm, som själv var döv, hade vistats i Sverige och tog inspiration av Manillaskola i Stockholm. Borgå dövskola var den första dövskolan i Finland, och kom att ha stor betydelse för utvecklingen av både det finska och finlandssvenska teckenspråket. Borgå dövskola samlade elever från olika håll av Svenskfinland och för många generationer av döva spelade skolan en central roll för den finlandssvenska dövgemenskapen och identiteten.

 

Betydelsefullt samarbete

Tanken på att dokumentera dövskolan i Borgå och det finlandssvenska teckenspråket hade väckts på flera håll samtidigt. Teckenspråkiga biblioteket vid Finlands Dövas förbund (FDF) har redan tidigare dokumenterat minnen från de finska dövskolorna och ville också gärna ta tillvara minnen från Borgå dövskola. SLS arkiv har intresserat sig för finlandssvenskt teckenspråk en längre tid, men inte genomfört någon egen dokumentation. En viktig samarbetspart var också föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga rf. Föreningen, som firade 20-årsjubileum 2022, ordnar olika typer av verksamhet för finlandssvenska teckenspråkiga.

 

Träff i Helsingfors

I slutet av 2021 träffades tre tidigare elever i Helsingfors och diskuterade minnen från tiden i Borgå dövskola. Diskussionen leddes av Janne Kankkonen (FDF). Med utgångspunkt i videoinspelningar från fester vid dövskolan berättade deltagarna om både trevliga och mindre trevliga minnen från skoltiden. När skolan var verksam hade oralismen, en pedagogik som betonade att döva skulle lära sig tala och läsa på läppar, fortfarande inflytande på undervisningen. Deltagarna förundrade sig över att döva barn skulle uppträda med att spela instrument på skolfester. ”Varför försökte de få oss att tala och höra bättre? Tur att den tiden är förbi nu”, kommenterade en deltagare. Samtidigt finns det också nostalgiska minnen från internatlivet, som kryddades med spännande historier om spöken på vinden. Alla deltagarna hade senare fortsatt sin skolgång i Sverige och därmed också fått nya perspektiv på den lilla dövskolan i Borgå.

 

Finlandssvenska teckenspråkiga i Sverige

Efter den första inspelningen i Helsingfors föll det sig naturligt att även spela in diskussioner med finlandssvenska döva i Sverige. Många finlandssvenska familjer har genom åren flyttat till Sverige för att kunna garantera sina döva barn skolgång på svenska. Bland annat i Örebro var det möjligt att gå hela skolgången på teckenspråk och det har gjort att också finlandssvenska teckenspråkiga flyttat dit. I december 2022 träffades en grupp på fyra personer för en videoinspelning i Örebro. Även den här gången var Janne Kankkonen diskussionsledare.

 

Olika synsätt

Två av deltagarna i Örebro hade gått i Borgå dövskola redan på 1950-talet och två hade börjat på 1980-talet. Det var tydligt att både pedagogiken och synen på teckenspråk ändrat en hel del mellan de olika generationerna. När de äldre deltagarna gick i skolan fanns det inga tolkar överhuvudtaget. De yngre deltagarna var i sin tur vana vid att det fanns två teckenspråkstolkar, en för finlandssvenskt teckenspråk och en för finskt teckenspråk, närvarande till exempel på skolans fester. Det är anmärkningsvärt, eftersom det finlandssvenska teckenspråket länge räknades som en dialekt av det finska teckenspråket och fick officiell status som eget språk först 2005.

För SLS arkiv har samarbetet varit betydelsefullt. För att kunna dokumentera teckenspråk är kontakterna till teckenspråksorganisationerna och de aktiva inom samfundet grundläggande. För att kunna genomföra en dokumentation krävs det förståelse för den verklighet som teckenspråkiga levt och lever i. Förutom att inspelningarna arkiverats hos SLS har Teckenspråkiga biblioteket publicerat textade versioner av videorna på sin webbsida, så att alla kan ta del av dem. Lättast hittar du videorna genom att gå in på www.viittomakielinenkirjasto.fi/sv och söka på ”Borgå dövskola”.

Text: Lisa Södergård

 

Finlandssvenskt teckenspråk

I Finland finns två olika teckenspråk: finskt och finlandssvenskt teckenspråk. Det finns omkring 90 finlandssvenska döva teckenspråkiga personer i Finland. De senaste åren har medvetna språkstärkande initiativ gjorts, med satsningar på forskning, utbildning och att öka synligheten för det finlandssvenska teckenspråket. Finlandssvenska döva barn går i dag vanligen i hörande skolor. Många har hörselimplantat, (cochleaimplantat, CI) och det är också möjligt att ha teckenspråkstolk.