Med anledning av att det i år är 175 år sedan författaren August Strindberg (22.1.1849–14.5.1912) föddes tar vi en titt på det material som finns i SLS arkiv med anknytning till honom och hans närmaste familj.
”Jag kan icke ha öga för det förträffliga” – Strindberg om konsten
En av Svenska litteratursällskapets grundare, estetikern, konstkritikern och publicisten Carl Gustaf Estlander, hörde till dem som hade kontakt med Strindberg i tiderna. I C.G. Estlanders brevarkiv (SLSA 252), hittar vi åtta brev från författaren. I ett av dem, från den 29.6 1878, kommenterar Strindberg bland annat sitt förhållande till konstutställningar och konstnärer:
Jag går aldrig på ateliererna vidare ty artisterna äro lika nervösa som jag! Berömmer man dem, förakta de en, berömmer man icke, förakta de en ändå. Dessutom är jag nu en gång pessimist, eller än värre, nihilist; jag kan icke ha öga för det förträffliga som finnes derför att jag öfverhufvud anser allting dåligt.
Strindberg målade också själv, men verkar inte identifiera sig med ”artisterna” – han målade sina havs- och naturmotiv spontant och saknade konstnärlig utbildning.
Strindbergs dyrbara tid kostar pengar
Ert dröjsmål med att besvara mitt bref synes mig icke båda godt för relationernas knytande. Jag förstår nog att Ni skall rygga för 1:a Afdelningen efter som den innehåller fritänkeri, men jag kan å andra sidan ej förstöra mitt arbete med att utelemna den vigtigaste delen. […] För att få någon säkerhet att ni verkligen tar arbetet och ej uppehåller mig i onödan, ber jag er betala genast 500 mark.
Så här skriver Strindberg den 8 juli 1887 till förläggaren Werner Söderström i Borgå. Tydligen har förläggaren med sin tystnad irriterat Strindberg, vars misstankar visade sig vara helt berättigade. Verket i fråga var Bland franska bönder som utgavs 1889 av Bonnier i Stockholm.
Brevet ingår i förläggarens dottersons och hans hustrus arkiv, Tore och Herdis Modeens arkiv (SLSA 1411).
”Vore jag yngre skulle jag utge en Finsk ordbok”
Kapten Theodor Finnilä, affärsman och språkentusiast, hade också kontakt med den celebre författaren. Bland breven till Theodor Finnilä (SLSA 432) finns fem brev från Strindberg, några urklipp och ett etymologiskt manuskript. Denna korrespondens från 1911 handlar om det finska språkets etymologi. ”Vore jag yngre skulle jag utge en Finsk ordbok, etymologisk nemligen”, skriver Strindberg den 13.12 1911. ”Det finns inte ett Finskt ord som icke eger fränder och rötter i Grekiskan (mest) Hebreiskan och alltså Latinet,” hävdar han. Tre dagar senare skriver han:
Kära Herr Kapten. I förrgår trodde jag mig skola dö, mellan 2 på aftonen och 12 på natten, då en okänd sjukdom rasade med mig. Men dermed vore icke filologien slut, ty mina oerhörda samlingar finnas välskrifna i kartonger. Hela nordens (verldens) geografi och filologi, mytologi: och Kinesiska Skriftecknen äro höjdpunkten.
Brevet undertecknas med ”Eder August Strindberg (trött).” I det märkliga manuskriptet på 16 sidor drar Strindberg bland annat paralleller mellan finska ortnamn, egennamn i Kalevala, antikens grekiska mytologi och det grekiska språket. Korrespondensen upphörde 1912 i och med Strindbergs död.
Fruar, barn och barnbarn i arkivet
Både Strindbergs första hustru, finländska Siri von Essen, och hans tredje hustru, norska Harriet Bosse, var skådespelerskor, liksom även hans dotter Greta. Foton på dem alla tre hittas i Svenska Teaterns arkiv.
Siri von Essen hittar man också i släktföreningen von Essens arkiv (SLSA 1181) samt i Emilie Björkstens arkiv (SLSA 586). Den nygifta Siri Strindberg skriver 1878 från Norrmalmsgatan 6 i Stockholm till ”tant Emilie” om en liten hund, ”för öfrigt det charmantaste man kan se i hundväg, tillochmed nu då hon ligger i fåtöljen bredvid mig och ser ut som en illa till[tufsad], smutsgrå ullgarnshärfva, eller snarare ett stort nystan med tre svarta prickar (ögonen och nosen).” Vad Strindberg själv ansåg om hunden framgår inte men i det självbiografiska verket Ensam (1903) uttrycker han sin avsky för både hundar och deras ägare; ”gentemot hundägare är hela mänskligheten skyldig”. Paret skilde sig 1891 och Siri levde efter det under knappa omständigheter i Helsingfors med sina tre barn Karin, Greta och Hans.
Strindbergs och Siri von Essens äldsta dotter Karin Strindberg (gift med Vladimir Smirnoff) har ett eget arkiv på SLS. Arkivet innehåller bland annat anteckningsböcker, kalendrar och ett manuskript men framför allt en samling brev från mor till dotter. Breven till dottern (med samma förnamn) Karin Smirnoff (gift med Erik Strindberg) är skrivna 1928–1955 på olika hotell och orter i Finland, Ryssland och Sverige, där föräldraparet Karin och Vladimir Smirnoff slutligen bosatte sig.
Mamma Karin var författare och dramatiker som sin berömde far, och rätt så radikal för sin tid. Hon skrev om brännande samhällsfrågor som homosexualitet och ensamstående mödrar. Brev från både den äldre och den yngre Karin Strindberg/Smirnoff hittas också i Paul B. Nybergs arkiv (SLSA 665) samt i hans hustrus Karin Nybergs (f. Boismans) arkiv (SLSA 800).
Siris och Augusts Mellanbarn Greta Strindberg dog i en järnvägsolycka 1912, 31 år gammal, samma år som föräldrarna Siri och August. Siri dog i april, August i maj och Greta i juni. Det yngsta barnet Hans blev också bara 33 år.
Arkivmaterial med anknytning till Strindbergs verk
I SLS arkiv finns ett rätt stort antal pjäsmanuskript, främst i Svenska Teaterns arkiv, samt recensioner, fotografier, scenografi- och dräktskisser, pjäsutlåtanden och annat som uppstår kring en teateruppsättning. Analyser, essäer, översättningar, artiklar, föredrag och övrigt med anknytning till Strindbergs verk hittas också i arkivet. I författaren, redaktören och bibliotekarien Harry Järvs bildarkiv (ÖTA 318) hittas dessutom reproduktioner av bilder på Strindberg.
Text: Nelly Laitinen, arkivarie