”Till förmån för vidmakthållande av min farfarsfar Fredrik Pacius’ minne” är fondens syfte med Martin Pacius egna ord. SLS styrelse fastställde reglementet för fonden 2001 med en bestämmelse att: ”Ur fondens avkastning kan beviljas stipendier och verksamhetsbidrag för forskning kring och publicering av verk om Fredrik Pacius, för framförande av Pacius verk, för beställning av nya kompositioner och annan verksamhet i Pacius anda samt för övriga initiativ som avser att främja musiklivet i linje med donatorns vilja”.
Ett testamentariskt förordnande av Martin Fredrik Pacius (1911–1998) gav upphov till Fredrik Pacius minnesfond 1999 (Paciusfonden). Martin Pacius blev diplomingenjör från Tekniska högskolan och diplomekonom från Svenska handelshögskolan. År 1938 anställdes han som konstruktör vid Oy Strömberg Ab och avancerade senare till bolagets räkenskapschef.
Fredrik (ursprungligen Friedrich) Pacius (1809–1891) flyttade till Finland 25 år gammal när han valdes till musiklärare vid Alexandersuniversitetet. Han hade spelat violin från barnsben, utvecklat en vacker sångröst och knöts ett par år efter avslutade musikstudier i hemlandet till Kungliga Hovkapellet i Stockholm.
Från mitten av 1830-talet satte Fredrik Pacius sin prägel på musiklivet i Helsingfors, som därmed utvecklades i tyskromantisk anda. Han organiserade orkester- och körverksamhet, dirigerade konserter, uppträdde som violinist samt utbildade musiker och sångare. Körsångare och kvartetter vid studentavdelningarna sammanfördes av Pacius 1838 i Akademiska Sångsällskapet, som han dirigerade tills det åtta år senare blev Akademiska Sångföreningen. Pacius gav även J. L. Runebergs dikt Vårt land en tonsättning som gjorde den till Finlands nationalsång. Totalt omfattar Pacius produktion av körsånger för manskör omkring 60 verk och han kom att betraktas som den finska musikens fader.
Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.