Bertel Gripenberg (1878–1947) räknades under sin livstid till de främsta i finlandssvensk lyrik och nominerades 1931 till Nobelpriset. Efter andra världskriget har hans författarskap omvärderats både av politiska och estetiska skäl. I denna bok diskuterar Anna Möller-Sibelius degraderingen från hyllad och formsäker poet till ideologiskt tvivelaktig versmakare, men framför allt belyses Gripenbergs lyriska produktion under fyrtio år i sitt samspel med en turbulent samtid. Här behandlas den dekadenta lyriken och naturpoesin i början av seklet, krigslyriken från 1918 och framåt, Gripenbergs förhållande till modernismen på 1920-talet och hans sena dödsdikter. Utifrån tre nyckelbegrepp – roll, retorik och modernitet – undersöks Gripenbergs växlande diktarroller, hans kommunikation med läsaren och hans förhållande till moderniteten som en både dynamisk och motsägelsefull undertext i författarskapet. Boken belönades med statsrådet Mauritz Hallbergs pris 2016.